- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
737

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tjäru-dal, m. tjärdal. Vb. Tjör-kall, m.
Dl.(Järna).

Tjäru-lóppa, f. gräshoppa. Åm.
Tjeru-lópp, f. Vb.; tjör-spritta, f. Dl.(Mora);
tyr-spritta, f. Dl.(Rättvik); tjär-spritta,
tjor-’óppa, f. Dl.(Ohre); tyer-gävå (pl. -gävur),
f. Dl.(Elfd.).

Tjär·urt, f. tjärblomster: Lychnis viscaria.
Sk. Tjär·roser, f. pl. Nk. m. fl.; bekk·risper,
m. pl. Sm. Gl. sv. (Bromel) tjäreblomster.

Tjör (tjor el. tjur), m. det kådiga, hårda,
brandgula trädslaget på sydsidan kring kärnan
af gamla krokiga tallar eller granar; kådig,
hård och krökt tall, som företrädesvis väljes
att deraf tillverka skidor och slädmedar, äfven
träskedar. Norrl.,Sveal.,Finl., äfven i
Götal. Deraf a) tjurigr, adj. hård, vresig, full
af tjur; om tall- och granvirke. Vm., sdm.,nk.;
b) genom-tjurug, adj. hård alltigenom;
om gran. Sdm.; c) tjur-gran, f. gran som
innehåller tjur. Ög.; tju-gran, f. grantju, m.
Sdm.,vm.; tjur-trä, n. Ul.; tjur-tall, m. Vb.;
tall-tjor, m. Fl.(Öb.); d) tjur-ve, m. ved af
hård tall eller gran. Ul.—hs.; tju-ve, m. id.
Vm. Jfr tjor 1, som troligen är samma ord.

Tjöru-tulle, s. tull.

Tjör-viÐ, m. tjärved, vissnad talltopp.
Dl.(Mora).

TIRKA, s. tira 2.

TIRKA UPP, s. tia 2.

TIRLA, v. n. 1 1) sjunga, drilla; 2) gråta,
qvida (som ett barn). Sm. Ns. tierliren,
sjunga som en lärka (B.W.B. 5, 74). Jfr tulla 2.

TIRLING, s. tilling.

TIRNA, s. tina 2.

TIROR, s. tidur,

TIRRAS el. terras, v. d. 1 reta, förarga.
"Tirras me hunden". Sk.,hl. N. tirra; d. tirre;
fe. tirian, id.; fn. tirrinn, adj. bister, vresig (Hald.).

TIRS-BAST, m. tibast: Daphne Mezereum.
Fries, bot. utfl. 2, 85. Tis-bast.
Dl.(Lima,Transtrand); tist-bast. Hs.; tais-bast. Dl.(Orsa);
tivel-bast. Dl.(Kopparberget); tivel-bast, m.
Dl.(Särna); divelbast-trä, n. Hs.(Bj.); tais-bär,
taise-bär, n. Dl.(Elfd.); tivel-bär, n. Dl.(Ohre);
tjur-bast, m. Vl.; i andra munarter tir-bast, m.
(Fries, 1. c. 3, 217). Blomman heter
taise-bärs-tuppa, f. Dl.(Mora); barken eller veden af
växten tive-bark, ti-ved, m.´ Jtl.; frukten
käller-hals-bär, n. N. tysbast, tybast; nht. ziobast el.
ziegelbast; gl. sv. (Bromel) tivedh; isl. Týviđr. Jfr
fn. Týr eller Týrr (äldre fn. Tivr), m.
krigsguden Tyr, egentl. gud i allmänhet; fht. zio;
fe. tiw, id.; lt. deus. gud; gr. ϑεός; lit. dewas;
ir. dia; skr. dêva-s. id,; af div, att lysa, glänsa.

TI-RÅDIG, adj. 1) villrådig, obeslutsam,
ombytlig till lynnet. Te-rådig, tirđi</i>. Götal.; 2)
krånglig, svår att hafva att göra med. Kl. Jfr
tid 1.

TI·SINNT, s. tid 1.

TISK, s. tik.

TISS 1 (pl.-ar), m. bröstvårta, spene, patt.
Norrl.,Finl. I andra munarter tisse, dise, disse,
titt. Gl. sv. tiss, m. bröstvårta (Stjernhjelms
Cupido, 8 intr.); n. tisse, f.; fe. tit, titt; ns.
tiss, titt, titte; nht. zitz, zitze; holl. titte; it.
tetta, zittâ; wal. tett; rhætorom. tetta; sp., port.,
provenç. teta; frans, tette; bask. titia, ditia;
bret. téz; mag. tsett; fin. tissi; gr. τίτϑὴ ,
τιτϑός; arm. dzidz.

Diss-barn, n. dibarn. Dl. Diss-unge, m.
id. Sdm.

Ko-tiss, m. ko-spene. Åm.,mp.

Tissa, v. a. o. n. 1 patta, dägga, dia.
Åm.,hs., fl. I andra munarter dissa, disa. Gr.
τιτϑίζειν; it. tettare; sp. tetar; rhætorom.
tezzar; fin. tissitän.

Tiss-folå, m. däggande föl, föl i första
året. Tiss-unge, id. Dl.(Ohre); tiss-ungje,
m. id. Hs.(Db.).

TISS 2. konj. till dess, tills. Hs.(Bj.). Tess,
id. Götal. N. tiss, tess.

TISSA 1, v. n. 1 småskratta, skratta mellan
tänderna. Hj. sk. (Gärds, Albo). Tessa, Hl.;
tesa, Sk.(N.Åsbo); tittra, id. Hs.(Db.). Jfr
fn., n. titra, v. n. skälfva, darra; nht. zittern, id.

TISSA 2, s. tiss 1.

TISSEL el. tessel (pl. tisslar e. tesslar), m.
tistel, vagnsstång. Götal. Täjsel, m. id. G.
Tislä, f. tistelstång, stång för parvagn. Nk.
Fsv. þistil, m. vagnsstång. SML.; fht. dîhsala,
f.; nht. deichsel; fe. þihsl (þisl); holl. dissel,
m. id.

Tessle-ol, m. järnhalt, hvarmed stången
fästes vid vagnen; järnbult på tistlarne. Sk.(Ox.).

TISSPA, tisk, tisp, s. tik.

TISTA, s. tinda.

TIST-BAST, s. tirs-bast.

TISTE 1, m. 1) rem: a) rem, hvarmed
kläppen fästes uti en ringklocka. Sm. sk. Tist, m.
id. Ög.; b) dragrem, rem på ett oxok. Sm.,vg.;
2) järnring med krok, som förenar drätten
(tistelstången) med oket. Hl.,bl. Stundom är tisten
af rep eller sega vidjor. Hl. Tist, m. Ög.;
taiste, m. id. Hl.(Värö); deraf uk-tist, m.
okhank. Nk. Täis, m. groft tåg eller järnkätting
(långsåt tisteln med en hake fästad i oket), med
hvilken oxarne draga laaset; med tisteln styra
de och återhålla detsamma. S.G. D. d. tist,
läderrem, hvari klockkläppen hänger.

Tist-hånk, m. ring af järn eller läder på
ett oxok, hvari tistelstången inträdes och
fastgöres. Vm.(Fellingsbro).

TISTE 2, s. tistel 1.

TISTEL 1 (pl. tistlar), m. allmänt (äfven till
en del i riksspr. brukligt) namn på 1) vanliga
tistlar, med bestämda predikater väl åtskilda: a)
tistel, m. Carduns crispus. Vm. Tiste, m.
Nk.,sdm.; b) bakk-tistel, m. Carduus acaulis (Retz.,
fl. occ. 1, 175); c) blom-tistel, m. stjerntistel
(enl. Frankcnius) Carlina vulgaris. Sm.(Rydaholm,Östbo);
d) horn-tistel, m. Carduus lanceolatus.
Sveal.; e) hund-tistel, m. Carduus
arvensis; f) ma(d)-tistel, m. Carduus palustris. Götal.;
g) nikk-tistel, m. Carduus nutans. Götal.; 2)
stickande fibler: a) gor-tistel, m. Sonchus arvensis;
b) skróv-tistel, m. Circium. Sveal.; c) gul
åkertistel
m. Circium arvense; d) mjölk-tistel, m.
Sonchus oleraceus, asper. Svea-,Götal.;
melkena-tistel, m. Sonchus oleraceus. Sk. Len-tiste,
m, id. Nk. Fsv. þistil, þizil, m. tistel:
Carduus. HL. Med. Bib. 1, 132; fn. þistil; n.
tistel; d. tidsel; fe. þistel.

TISTEL 2, m sjöorre: Fuligula nigra. Bhl.
Jfr teste.

TISTRA, s. tinđ 1.

TISTRON, n. distron, svart vinbärsbuske:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0767.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free