Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TUNG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ög.,dls. Tongel, n. id. Åm.,vl. Fsv. tungel, tungl,
n. himlakropp. ”Hymelsens twngel swartnadho”.
J. M. Yrt s. 203; himintungel, n. himlakropp.
Med. Bib. 1, 48. S. Birg. Upp. 1, 15; gl. sv.
tungel, måne (Columbus, s. 59); fn. tungl, n.
måne; pl. stjernor; fe. tungol, n. stjerna; fht.
zungal, himilzungal; fsax. tungal, himil·tungal,
heban-tungal, id.; moes. tuggl, n? stjerna; lit.
dangus el. dungus, m. himmel. Ordets rot oviss.
Nesselmann (lit. Wb. 126) anför skr. dah, danh,
brinna, lysa; jfr esthn. tungel, brand.
Full-tungel, n. fullmåne. Dl.(Mora).
Först-tonglä (o ═ finska u), n. def., det
första qvarteret i månskiftet. Fl.(Nerpes i Öb.).
Halv-tungel, n. halfmåne.
Dl.(Ohre),hj.,vl.(Fryksdalen).
Ny-tungel, n. nymåne.
Dl.(Mora),vl.(Fryksdalen).
Tungel-byte, n. månskifte.
Dl.(Våmh.),hj.,hs.(Db.),vl.(Fryksdalen).
Tungel-gard, m. en ring i skyarne omkring
månen. Dl.(Mora),
Tungel-gång, m. 1) nymåne; 2) månskifte.
Gstr.
Tungel-lios, n. månsken. Dl.(Mora). Fn.
tungelsliós.
Tungel-liost, adj. n. månljust. ”Äd ir så
tungel-liost so dä va dag”. Dl.(Elfd.,Mora,Ohre).
Tungel-ljust. Dl.(Rättvik,Malung).V.Nk.,sdm. Ornö);
tongel-ljust. Vl.; tungle-ljust,
id. Nk,
Tungel-skin, n. månsken.
Nk.(Bergsl.),ul.(Värmdö). Tungel-sken, n. id.
Vl.(Fryksdalen),dl.(Mora). Fn. tunglskin.
Tungel-skifte, n. månskifte.
Vl.(Fryksdalen),vm.(Nora),ul.(Värmdö),sdm.(Ornö),nk.,dl.(Mora).
TUNG-HÅLLEN, tung-låta, tung-nimmel,
tung-nimmer, s. tung.
TUNG-HÄFTE, s. tinga.
TUNG-STADD, s. tunner.
TUNKE, m. gosse. Sm.(Vestbo). Jfr tjonke,
tunsing.
TUNN, adj. (såsom i riksspr.) tunn. Tån, id.
Fl.(Öb.). Tönn, 1) id.; 2) mager; 3) ärlig,
dygdig, kysk )( tjókk, gravida. ”Flekka ä tönn”.
Sm. Fsv. þunner, tunn. Leg. s. 74; thunder,
Alex. 192. Glossarii Latino-Suethici specimen
vetustum, ed. J. H, Schröder, p. 3; fn. þunnr fe.
þynne; fht. dunni, thunni; nht. dünn; e. thin; d.
tynd, id.
Tunn-jäten, adj. matgrann, kräslig. Kl.
Tunn-stadd (tungstadd), adj. utblottad, i
saknad af. ”Ja ä så tungstadd på styvrar detta
år”. S.Sk.
Tunn-tróll, s. tróll.
Tunnäs el. tynnäs (ipf. -ä), v. d. blifva tunn,
gles. Vb. Fe. þynnjan, v. a. tenuare.
TUNNA, f. 1) (såsom i riksspr.) tunna. Tönna
el. <i>tönne/i>,f. Sk. 2) ett sjettedels mantal. Jtl.;
3) stor, tung och senfärdig menniska. Sm. Fsv.
thunna, tunna, thynna, tunna. Stadsl.; fn. tunna;
d. tønne; holl. ton; fht. tunna; ns. tunne: nht.
tonne; frans, tonneau, id.
Fyr·tunna, s. fyr 1.
Göres-tönna, f. tunna hvari drickat står
medan det jäser. Göre-kar, n. id. S.Sk.
Stann-tunna, s. standa.
Tunna, v, a. 1) (såsom i riksspr.) fylla på
tunnor. Tönna. Sm.; tunnä äi, id. G.; 2)
tunna (el. tönna) i säk, fylla sig, dricka för
mycket. Vg.(Laske). Holl. tonnen, fylla på tunnor
Tunn-kanna, f. kanna med brännvin.
Dl.(Floda).
Tunn·kanne-kvällen, m. def. sista
söndagsqvällen före jul då husbondefolket består
brännvin och mat åt ungdomen, som dervid
också får dansa. Dl.(Floda).
Tunn-villót, adj. n; säges om jäsande, tjockt
(jästblandadt) dricka. Fl(Nl.).
Tynntä, v. n. dricka ofta, supa. G.
TUNSA f. halfstor flicka. Jtl.(Breared).
Tunnta, f. liten knubbig flicka. Bl.
TUNSING, m. halfstor gosse. Hl.(Breared).
Jfr tunke, tynting.
TUNTUMA, tunuma, s. tynta.
TUOBAS-BLIOMMÄ, m. röllika: Achillæa
millefolium. Benämningen deraf att växten i
nödfall användes att blanda upp tobak.
Brygd-tuppur, f. id. Brukas med humle vid brygd.
Dl.(Elfd.). Kari i bakka, f. Dl.(Svärdsjö);
galn-tora el. garn tora, f. Dl.(Transtrand);
bakk-humla, f. Hs.; jord-humla, f. Ul.(Rosl.); näs-gräs,
n. Dl.(Falun); snö-ört¨, f. Öl.; sten-gräs, n. id. Mp.
TUPP, tuppa, tupps, tuppsôr, tuppsä, s. tópp 2.
TUPPA, tuppera, tupp-luvas, s. tópp 1.
TUPPUR, f. pl. smeknamn på getter.
S.Dl.,vm. (Dybeck, sv. vallv. s. 30, 49). Är
fórmodligen samma ord som tuppa (pl. tuppur), f. blomma.
TUR, præp. utur. Hs.(Db.).
TURA 1. 1) v. n. 1 slita ondt, lefva uselt,
svälta. ”Han får nog tura när han kommer te sjös”.
Hl.,bl. ”Tura se fram te framtiden”, draga
sig fram till våren. ”Tura på labben”, med
svårighet draga sig fram. Sk.; 2) v. a. försvaga,
utmatta. ”Böner tura agern”. Hl. ”Nervfebern kan
räktigt tura ud en menniske”; deraf u(d)turen,
adj. medtagen, kraftlös (genom sjukdom, svält).
”Ja ä så uturen ätte febern”. S.Sk. Fn. tóra,
v. n. framsläpa lifvet i uselhet; gl. d. thure
(Vedels Saxo, 470); d. d. ture, uthärda; ture,
häftigt anfall; en sjukdom (Kok 1, 403).
TURA 2, v. n. 1 tända lusteld å en kulle på
thorsdagsafton (såsom på andra orter om påsk-
eller Valborgsmessoafton), Denna urgamla sed,
en lemning af den gamla elddyrkan, är nu
i det närmaste bortlagd. Vg.(Vadsbo). Fn.
tóra, brinna svagt; om ett ljus; týra, f. litet och
svagt ljus. Jfr tira 1.
TURA 3, v. a. 1. I sammans. a) an-tura, v.
a. 1 anfäkta, besitta. ”Djäkeln antura! Hin
anture dej”! Vl.,vg.,nk.,sm.; b) be-tura, v. a.
1 anfäkta. ”Betura de för du har narrat me”!
Sm. Orden nyttjas i svordomar, ofta lindriga.
Månne samma ord som tura 1, v. a?
TURE-MULE, s. tord.
TURLA, s. tula 1.
TURGEL, turling, s. tule.
TURLIANS, s. tågligt, sid. 740 b.
TUROMA, hin onde; i lindriga svordomar. ”Dä
va turoma”! det var hin onde! ”Dä va turoma
så grannt”! Elike är af samma betydelse, men
något lindrigare än turoma. Hl. Turamo var en
finsk eller estnisk gudomlighet; taramis, en
celtisk. I feniciskan betyder taram, åska
(tonitrus).
TURRE 1, m. 1) gallhöna, hermaphrodit; 2)
brukas äfven såsom ett skällsord. ”Du turre”!
Bhl. Ns. turre. a) eg. en gammal höna eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0794.html
