Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VAR
"vars visan", vara försigtig. Språkfränderne
äro talrika; jfr Dief. 1, 201—207.
Ann-vara (ipf. o. sup- ann-varä), v. a. noga
se på, betrakta, blifva varse. "Hä drog int
óm för än stinta annvara fólkjä", det dröjde ej
länge förrän flickan åtskiljde folk, kände igen
hvar för sig. Vb. (Burträsk). Jfr and, vara.
Av-årig, av-vära av-väras, q. v.
Brännvivns-vaL, s. brinna.
Före-var, adj. omtänksam, försigtig. "Dä
ä bader att va förevar, än ätte-tänkt". Ordspr.
Sk. (N. Åsbo).
För-vara, v. a. i 1) varna för något,
afråda. "Dóktórn har förvara me te inte drikka
kallt vatten. Ja ha förvara barnunga att di
inte ska gå te åna". Nk, sdm.; 2)
underrätta. Ög.
För-varingen, adv. sannerligen.
"Förvaringen ja dä trodde". Ög.
För-varnings-order, m. tillsägelse (till
landtbönder o. d.) att vara beredda (till en
resa för husbondens räkning o. s. v). Sdm.
Grann-var, s. granner.
Gård-var, m. 1) (såsom i riksspr.); 2) den
tjenaren, som sällan är från husbondens hem.
Bhl. (Oroust).
Har-värja, f. "Taga till harvärjan",
försvara sig genom skyndsam flygt. Vm.
Ill-var, s. sid. 292 b.
O-förvart, adv. oförvarandes. Vb.
O-förvarän, adj. 1) oförsigtigt 2)
oförmodad. Vb.
O-var, adj. ovarsam, oförsigtig. Vb. Fn.
óvarr.
O-vart, adv. oförvarandes. Ög., g. O-förvart.
Vb. Fsv. ovarandis. Kg. St. s. 53.; ovart. Fr.
af N. 268; fn. úvart.
Ta-välig, adj. sparsam som tager vara på
hvad han har. Kl., bl.
U-varle, adv. ofantligt. Hs. (Db.). Jfr varle.
Var 2, ett hörbart tecken, som gifves;
tecken till varseblifvande, varskoende. "Den
hunnen ger var så fort nåen rör se". Sk. (Ing.).
D. d. var (Mlb., DL. 641).
Vara 2, v. a. 1 bevara, akta, vårda.
"Vara ellen", akta elden. "Ja kunne ej vara
me", rädda mig. Sm. D. d. vare; ns. waren;
nht. bewahren. Deraf a) dyne-vår, s. dyna; b)
pude-vår, s. puta; c) vara-gälle, n. förråd; hvad
som förvaras till det gäller (behöfs). Vg.
(Vadsbo). D. d. vargiære, n. förråd; fn. vari, m.
hvad man har i beredskap för att dermed hjelpa
sig vid inträffande brist eller förlägenhet; d)
var-syll, s. syll.
Un-bevarad, adj. försigtig, undfallande. Sm.
Gl. sv. (Ordspr. 20: 19) unbevarad, försigtig.
Vara 3, v. a. 1 angå, röra, hafva att vårda
sig om. "Dä var dej inte", angår dig icke.
Vaura, v. imp. betyda, göra något till saken.
"Dä vanrar inte hö du sier", det gör ej något
till saken hvad du säger. "Dä skolle vaura",
det skulle betyda. (göra) något. Sk. (Göinge).
N. vara, vidkomma, göra något till saken; fn.
varđa, a) eg. vakta, omhägna, vårda ; b)
ansvara för; c) angå, röra. E. Jonsson, ordb.
672. Egils. 854.
Vara 4, v. n. 1 1) vara nära att slå; om
slagur. "Klókkan varar nu". Sk. (Ox.). D. d.
(Bornh.), vare, id. Adler, 26; 2) värka, "Dä
varar i ryggen". Sk. (Ox.). Är förmodligen
samma ord som vara 1, varna, påminna.
Varberg, stad i Halland. Fsv. Vardberg
(Dipl. Suec. IV. P. II, pag. 476 af år 1336).
Var-bro, f. nödfallsbro, provisionell bro. Sm.
Värde, m. flytande märke vid fiskedon. G.
(F.). Vāde, m. S. G.; vale, m. Vl.; våle, m.
Ul.; våe, m. id. Bl. D. d. vare, være, m. id.
(Mlb., DL. 77, 662); fsv. varþer, m. vård,
väktare. UL; (af varþa, v. a. vårda); fn. varđr,
vörđr, m. väktare.
Varda-fjäl, f. sjelfva brädet deraf. G. (F.).
Vad-klunnde, m. id. S. G.
Varda-kvist, m. staken dertill. G. (F.).
Vad-stake, m, id. S. G.
Vār(d)-vaita, v. a. 1) akta, vårda,
gömma, taga i förvar. G. Vår-veta, id. "Ja kan
omöjligen vårveta mera på mitt lass". Kl.
Vård-veta, vål-veta, id. Ög. (Gullbergs h.);
2) försvara, värja sig. S. G. Fsv. vafþvæita,
bevaka, vårda. Runurk. 2023; varpveta,
vardh-veta, vårda, underhålla. VGL. (af varþer, m.
vård, omsorg, veta, bereda); fn. vardveita,
vårda, gömma. Jfr veta.
Varle (vale), adv. varligt, försigtigt, sakta.
Hs. Valet, id. Hl. (Värö). Fsv. varlika, varligt,
försigtigt. ÖGL. S. S. 1, 150; fn. varla
(sammandr. af varliga).
Vare, m. akt, varsamhet. Ordet nyttjas i
det hvardagliga talesättet; "ta vare". Fsv.
vare, m. "taka vara», vara uppmärksam, taga
vara. Eriks af Pommern gårdsrätt (i membr.
B. 23 enl. Rdq. 2,183) 24; "taga ther
pelegrima vara", gifva akt på pilgrimer. Fn. vari.
Varsa, v. a. 1 varsna, blifva varse. Fl. (Nl.),
hs. (Ljusdal). Varska, Nk.; vanas (ipf. vanast),
id. Fl.(Öb.).
Varsker (el. vasker), adj. uppmärksam,
försigtig. "Hunnen ä så vasker". Allm. Fsv.
varsker. VGL.
Varskna, v. a. 1 varna. Sm.
Var-sko (ipf. -dde), v. a. 1) pröfva, se sig
före. Hl. (Slöinge); 2) (såsom i riksspr.)
varna för fara, underrätta om en fara, förmana.
Varskoä, id. G. N. varskua:; d. varskoe; holl.
waarshouven el. waarshuven, varna, förmana,
underrätta; ns. waar-schouen, varna (schouen,
skåda).
Var-skodd, p. p. försigtig, varsam. Allm.
Varsla, v. a. 1 varsna. G. N. varsla; d.
varsle.
Var-synt,, adj. 1} som noga ser efter; 2)
försynt, blyg. Sm.
Var-taen, adj. hushållsaktig, som tager väl
vara på (t. ex. mat, kläder). Sk., hl. (Värö).
Varuge, m. varning, varnagel. Vg. Fn.
varhugi, varsamhet.
Vast el. vasst (def. -i), f. 1) stängsel, gärdesgård;
2) något i rad, stengärdesgård, häck,
rad af buskar. Trè-vast (trè-vasst), f. rad af
träd; stain-vast (stain-vasst), f. en rad eller
långsträckt hög af upplagda stenar; 3) annan
låg förhöjning som liknar en mur. G. Jfr fsv.
varst, f. (GL 30: 25, 26), som af Schlyter
öfversättes med: jord, mark, men dess första
betydelse är: hägnad, stängsel, gärdesgård; fe.
vär, f. hägnad, försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
