- Project Runeberg -  Drottningar i Kungahälla /
36

(1899) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med pärlor, att det var styvt som ett harnesk. Sedan gick
han vidare utan att svara henne.

— Varför spörjer du endast prinsessan Ingegerd? fortfor
Astrid. Varför spörjer du inte också mig? Vet du då inte,
att även jag är Sveakungens dotter?

Vet du inte, fortfor hon, då Hjalte alls inte svarade,
att fastän min mor var trälinna, så var hon dock kungens
ungdomsbrud? Vet du inte, att så länge hon levde, vågade
ingen komma ihåg hennes börd? O, Hjalte, vet du inte, att
det först var, sedan hon hade dött och kungen hade fått en
drottning, som alla påminde sig, att hon var en ofri?

Det var först sedan jag hade fått en styvmor, som
kungen började tänka på att jag var av låg trälabörd. Men
är jag inte en kungadotter, Hjalte, fastän min far anser mig
så ringa och föraktlig, att han har låtit mig sjunka ner i
trälhopen? Är jag inte en kungadotter, fastän min styvmor
lät mig gå klädd i trasor, medan min syster gick i
gyllentyg? Är jag inte en kungadotter, fastän min styvmor satte
mig till att valla ankor och gäss och fastän jag har blivit
straffad med trälpiskan? Och om jag är kungadotter, varför
frågar du mig inte om jag vill gifta mig med Olof
Haraldsson? Se, jag har krusigt guldhår, som står så lätt över mitt
huvud som dun! Se, jag har sköna ögon, jag har blomstrande
kinder! Varför skulle inte kung Olof vilja äga mig?

Hon följde Hjalte över gården och ända fram till
kungsstugan. Men Hjalte aktade lika litet på hennes klagan, som
en väpnad kämpe aktar stenkast från en pojke. Han lyssnade
inte mer till den guldlockiga trälinnan, än om hon hade
varit trädtoppens sladdrande skata.

*



Ingen ska tro, att Hjalte nöjde sig med detta, att han hade
vunnit Ingegerd för sin kung. Nej, följande dag tog den
gamle isländaren mod till sig och talade med Olof
Skötkonung om Olof Haraldsson. Men Hjalte fick knappast
komma till ordet. Kungen avbröt skalden, så snart som han
ville tala om hans fiende. Hjalte förstod, att den ädla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dik/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free