Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O Gud, sade han, vart jag vänder mig, ser jag syndare,
vart jag går, möter jag dem, som lockar mig till synd! Varför
lät du inte kungadottern komma, som inte bär en ond tanke
i sitt hjärta? Hennes milda ögon skulle ha spanat ut för mig
den rätta vägen. Så fort jag hade velat bryta mot ditt bud,
skulle hennes milda hand ha hållit mig tillbaka.
En djup vanmakt och en förtvivlans trötthet sänkte sig
över Olof Haraldsson.
— Det är detta, som jag har hoppats på, sade han, att äga
en god människa vid min sida. Att inte ständigt vandra
ensam bland vildhet och ondska. Nu känner jag, att jag ska
duka under. Jag förmår inte strida längre.
Har jag inte frågat Gud, utropade han, vilken plats jag
har inför honom! Vartill har du, själars Herre, korat mig?
Är det mig ämnat att bli apostlars och martyrers like?
Men nu, Astrid, behöver jag inte fråga mer. Gud har inte
velat skänka mig den kvinnan, som skulle stå mig bi på
min vandring. Nu vet jag, att jag aldrig ska vinna
helgonkronan.
Och kungen teg tröstlöst i sin förtvivlan.
Då kom Astrid närmare fram till honom.
— Kung Olof, sade hon, detta, som du nu säger, har såväl
prinsessan som Hjalte för länge sedan sagt mig, men jag
ville dock inte tro, att du var annat än en god och tapper
hjälte och en ädel konung. Det är först sedan jag har levat
under ditt tak i dessa veckor, som min själ har börjat frukta
för dig. Jag har känt, att det var värre än döden att träda
inför dig med lögn på tungan.
Aldrig har något så skrämt mig, fortfor Astrid, som då
jag förstod, att du var ett helgon. När jag såg dig bränna
spånorna i din hand, när jag såg, att sjukdomen flydde på
ditt bud och att svärdet föll ur din fiendes hand, när han
mötte dig. Det har skrämt mig till döds, att du var en helig
man. Och jag beslöt att dö, innan du visste, att jag
bedrog dig.
Kung Olof svarade inte. Astrid såg upp till honom. Hans
ögon voro vända mot himlen. Hon visste inte om han hörde
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
