Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt att göra, som patron vill, ty jag har givit
Johanna Brant mitt löfte, och det sviker jag aldrig.
- Hi, hi, hi! skrattade Spöqvist. Det var mig
en löjlig figur!
- Men är du rätt säker på att Johanna vill
ha dig? frågade Brackander, i det han med konstlad
munterhet instämde i Spöqvists skrattsalva.
- Ja, det är jag fullt säker på, svarade Sven
öppet och trohjärtat.
- Men ser du, fortfor Brackander, om det nu
hände sig så, att en bättre friare än du, en rik,
mycket rik och därtill förnäm man, ville göra
Johanna den äran att taga henne till hustru, vad
skulle du säga om det?
- Jo, svarade Sven med återvunnen fasthet,
jag skulle säga, att om den rike mannen förut vet,
att Johanna är min trolovade, så bär han sig åt
som en dålig karl.
- Hi, hi, hi! grinade Spöqvist. Den oförskämde
lurken har mål i munnen, det hörs väl.
Brackander blev som ett rödstruket plank i
ansiktet, och hans små ögon började plira på ett
sätt, som förkunnade ett förestående utbrott.
Emellertid ansåg han ännu icke tiden vara inne att
giva sin vrede lösa tyglar; han behärskade sig
och fortfor:
- Men om du tycker om flickan, så skulle
du väl icke vilja stå i vägen för hennes lycka,
min vän?
- Menar patron, att hon skall bli lycklig,
bara hon får en rik man?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
