Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönder den. Ha, jag skall visa mina ovänner
och mina falska vänner, som le mot mig när
jag är i deras sällskap och de behöfva mig,
men spotta åt mig och kalla mig en
godtrogen narr, då jag vänder dem ryggen. Det
skall bli min triumf, att oafbrutet gå framåt
trots alla ränker, trots alla vidriga stormar.
Och lönen får jag nog en gång, då Maria blir
min brud! Gud, hvilken sällhet ligger ej i
detta lilla ord! Hvilken ...“
“Men den sällheten skall ni aldrig få
erfara“, afbröt kaptenen och gick fram. “Ser
ni, det är jag som skall göra er den stridig.“
I första häpenheten visste Johan icke
hvad han skulle säga; han var förstummad
och betraktade fridstöraren med en mine, som
ville han fråga: hvarifrån kommer du; är du
en menniska, eller ett andeväsen. Men, då
kaptenens läppar föraktligt krökte sig,
återkom Johan till sig sjelf. Med en stolt åtbörd
rätade han upp sin smärta gestalt, blickade
Robert M. stadigt i ögonen och sade med
fullkomligt lugn stämma:
“Ni har framkastat ord, dem ni icke
förmår att hålla, herr kapten. Ni vet ganska väl
att Maria älskar mig allena, och det just med
sin första kärlek. Hon skall aldrig bli mig
otrogen.“
“Åh, var lagom tvärsäker“, svarade
kaptenen hånande och trädde in i bersån. “Ännu
en sak; jag öfverkorsar er revers, om ni ...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
