Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Dess föregifna afskräckande förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103 Dödsstraffets föregifna afskräckande förmåga.
Om sålunda i anledning af nämnde förhallande deu, som
står i begrepp att begå ett mord, icke vid detta tillfälle
känner någon fasa för dödsstraffet, hvarmed lagen hotar honom,
så är naturligtvis forhallandet belt annorlunda när
gernings-mannen, efter det föröfvade brottet finner sina beräkningar
gäckade, ban sjelf fängslad, öfverbevisad, dömd och färdig att
bestiga schavotten. Att han då, nedslagen och gripen af ånger
öfver sin missgerniug, erfar fruktan för döden, bevisar ingalunda
att dödsstraffet är det verksammaste afskräckningsmedel
lagstiftaren har att använda for att värna Statens fornuftsgiltiga
intressen. Ty den fruktan för döden, som uppstår efter det
en dödsdom är afkunnad, är ej af samma art eller verksamhet,
som den allmänna fruktan för lagens näpst, hvilken en hvar bör
känna, innan han begår ett brott. Att dödsstraffet, kraftigare
än något annat straff, verkar afskräckande på brottsligt
sinnade personer, har ännu icke på ett tillfredsställande sätt
blifvit bevisadt.
Under århundraden tillbaka har man i andra länder och
i värt fädernesland experimenterat med dödsstraffet. Har detta
bidragit att minska antalet af grofva brott? — Nej! ju oftare
samhället verkställt afrättningar, ju mera förvildadt och
blodtörstigt har folket blifvit.
Vittnesbörd härom eger man allt ifrån medeltiden intill den
första franska revolutionen, och under denna i all synnerhet, då
afrättningar i stor skala egde rutn ’)
Ett slående exempel har i senare tider äfven Irland lemnat,
hvarest mord, mordförsök och mordbrand på ett högst betänkligt
sätt tagit öfverhanden. Den engelska regeringen i detta land
har, under en längre följd af år, med oblidkelig stränghet låtit
hänga alla dem, som begått mord eller mordförsök å
egendoms-egare eller deras biträden eller deltagit i sådana brott, så snart
man nämligen lyckats finna en jury, som uttalat sitt skyldig.
Och när man slutligen endast med yttersta svårighet kunde er-
thropoloyie criminelle (\ Bulletin de la Société générale des Frisons 1890
p. 658) erinrar likaledes: »Ce qui ititimide les malfaiteurs, c’est moins
la sévérité de la peine à laquelle ils espèrent se soustraire que la
certi-tiide de la repression».
1) Se härom Berriat-Saint-Prjx : La justice révolutionnaire. Paris.
1870. I. p. 426. Författaren anför, bland annat, huru i kantonen Bedoin
afrättades på en dag ej mindre än 63 personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
