Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Svårigheter att konseqvent utöfva benådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svårigheter att konseqvent utöfva benådning. 305
afhålla ogerningsmän från brott. Ett slags dec i mation har egt
rum och denna decimation har man trott och tror fortfarande
vara nödvändig, om ock mera sällan återkommande. Det måste
i sanning, for en samvetsgrann regent vara ett ytterst pinsamt
åliggande, att, såsom en absolut herre öfver lif och död, ur
det antal dödsdomar, som årligen från Justitiedepartementet
inkommer, jemte de i anledning deraf af Högsta Domstolen
afgifna yttranden, (dervid denna Domstols ledamöter än till- än
afstyrkt försköning från lifsstraffet) likasom utleta just den
eller de farligast ansedda brottslingarna för att låta dem med sin
död gifva en gärd åt den gamla dogmen om dödsstraffets
nödvändighet. Ett sådant urval föreställer man sig utgöra
den högsta rättvisa; men det hela förblifver likväl en illusion,
ty ined bästa vilja i verlden kan valet aldrig blifva fullt
rättvist, det kan aldrig i längden konseqvent genomforas, utan
varder i mer eller mindre mån beroende af det indi v i duc la
tycket eller den individuela stämningen. Det skulle
erfordras en »baguette magique», såsom Ben tham säger, for att
här alltid träffa det rätta.
Betänker man konungens ställning i de ingalunda
sällsynta fall, att en eller flere af Högsta Domstolens ledamöter
tillstyrkt benådning frän dödsstraffet, men föredragande
justitieministern ater påyrkat delinqventens afrättning, eller också, att
en af de i justitiekonseljen närvarande justitieråden eller begge
förordat benådning, under det att föredraganden vidhåller sin
mening och kanske finner stöd hos konseljens öfriga ledamöter
för dödsdomens verkställande, skall man lätt finna alla för
konungen mötande svårigheter vid afgörandet. När dessutom de
i konseljen tillstädesvarande ledamöterna från Högsta Domstolen
omvexla hvarje vecka och samma föredragande sällan länge
qvarstår på sin plats såsom sådan, torde konungen äfven få
förnimma vexlande åsigter, som ingalunda bidraga att minska
svårigheterna i nämnde afseende.
Emedlertid har, på sådant sätt, under åren 1865—1890
frågan om lif eller död för ett antal menniskor i Sverige årligen
hvilat på den rättvisans våg, hvars utslag gifvas utan att några
skäl eller grunder derför behöfva anföras, och hvars med
dödsstraff lastade vågskål sjunkit till jorden för 10 individer, ehuru
alla de dödsdömde, som sökt nåd, varit infor lagen lika skyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
