Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta varför det alltid var nya chaanjel, som höll förbindelse med honom. Han
fick veta det av en person vid namn Salgleir, när han satt och talade med den-
ne om konstverk. Salgleir höll höll nämligen på att modellera en örnliknande
fågel med utbredda vingar i en grönaktig lera och när Arvid uttryckte sin
beundran svarade Salgleir enkelt att det var ju bara att’ ’plocka talang ur rym-
den omkring sig".
— Ni är som ett andligt kollektiv, sa Arvid. Vad en kan, det kan alla.
— Du ser det ur din synvinkel, svarade Salgleir. Varje individ är helt "in
dividum", odelbar. Jag är jag och inte någon annan. Men jag står i kommu-
nikation med de övriga.
— En sorts fullkomlig jämlikhet...
— Tolka nu inte jordiskt. Jag är inte jämlik någon. Jag är varken mer eller
mindre, högre eller lägre, bättre eller sämre. Jag är jag, oförliknelig. Ingen
kan vara jag på samma sätt som jag — det skulle bli en imitation, ett substi-
tut. En karikatyr. Jämför mig inte med någon. Jag är inte någon annan och
skall inte värderas enligt andras normer.
Arvid blev förvirrad av denna paradoxala hopsmältning av individualism
och kollektivism:
— Men det råder ju fullständig jämlikhet här?
— Det är fel ord. Jämlikhet är detsamma som ’ ’en ann är så go som en
ann". Det gäller inte här. Ingen här vill jämställas med någon annan. Jag vill
inte spela rollen av någon annan. Och ingen annan vill spela rollen av mig. Du
talar som ett jordebarn: ’ ’Vern skulle du vilja vara?" Räcker det inte bra att
vara sig själv?
— Men det är ständigt nya, som är kontakter åt mig. Och alla är lika. De
vet detsamma, i detalj.
— Arvid. Om du lämnar en kassett med information till någon och denne
lämnar den vidare, om tusen personer i tur och ordning tar del av kassettens
information — är de därmed lika?
— De här, de uppträder lika mot mig. För mig är de lika. Det är bara nam-
nen, som skiljer. Och nånting annat, som jag bara känner inom mig.
— De är kanske lika för dig. Du sitter i salongen och tittar på samma
skådespel tio gånger. Men fastän rollerna spelas lika tio gånger så är det olika
skådespelare bakom maskerna — tio gånger.
— Men vore det inte enklare att låta en och samma vara min kontakt?
— Enklare? Det är enkelt nog. Kassetten innehåller allt och vi tar del av
4 — Domens stjärnor
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
