Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Defaitism är svaghet och de svaga dör ut. Skulle Jordens folk lämna in? Hade
mänskligheten kämpat sig upp från grottorna till superteknologin för att
sedan tappa både tänder och klor och dö ut? Nej, mänskligheten skulle bevisa
sin livsduglighet och skaffa sig respekt bland stjärnorna. Lät man sig fösas hem
från sina rättmätigt tagna kolonier och bara bockade och tog emot skymfen,
då var man mindre lämpad för den fria rymden. Då var man en slav. Då var
man en lakej åt de starkare och fick leva på deras nåd.
Men den som har kraft att värna sig själv vinner respekt. Detta — så sades
det — var en probersten, ett kosmiskt test. Jorden måste visa sin styrka, sin
förmåga, sin friska livsduglighet.
Arvid kände beklämning när han avlyssnade vågsvallet från Jorden. Men
Chaanjel lät inte sin frid rubbas.
— Krigarna dansar och skränar för att få upp stridslusten, sa en chaanjel
stillsamt roat när hon diskuterade med Arvid. Djurflockar ylar och ryter,
grottfolk skränar, hoppar, dunkar på bröstet. När civilisationen kommit litet
högre ersätts det oartikulerade skränet med bombastiska tal och dundrande
marschmusik, dansen med pampiga parader. Symboler, alltsammans. Magiskt
tänkande.
— Men sen kommer anfallet, påpekade Arvid.
— Säkert, men inte hit.
— Glöm inte att de kunde XD-bomba här, minde Arvid. De fick åtta
gastorpeder att detonera på Chaans yta.
— Vi var inte beredda, erkände chaanjelen. Vi visste att förr eller senare
skulle terranerna använda vapenmakt, men vi kalkylerade med en senare tid-
punkt. Det är svårt att göra sannolikhetskalkyler kring så sjuka varelser som
terranerna. De har fastnat i en mordlustens och det förträngda hatets konser-
vatism.
Men på Jorden sades något liknande om chaanjel. Där sades att det folket
konserverat sin hybris, sitt överförvuxna högmod. Chaans lag var stelnad och
hade fastnat i ett kosmiskt övermod gentemot andra släkten. Chaan var en
propp i utvecklingens väg. Att slå till mot Chaan var visserligen aggression,
men progressiv aggression: ett angrepp i framåtskridande. Chaan var en
regressiv värld, en värld som hade stannat och stelnat och gått tillbaka. Var
inte hela deras sätt att leva ett tecken på regression? De levde i husklungor,
utströdda närmast på måfå. De levde av bär och frukter. De uträttade ingen-
ting, bara lät tiden gå. De levde i drömmar från fornstora dagar, levde i nostal-
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
