Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
öTSTBnr.
Hm! — Så länge kung Magnus blott ej glömmer
att hemta limm från Påfven i Romaborg, så häDger det
nog tillsamman. Men — blott han icke glömmer det —
ej heller alt ta vackert emot erkebispen, när denne
kommer till tings med ett beväpnadt följe af 100 man;
blott han och hans store tänka på att resa sig, böja
knä och kyssa bispen» kjortelflik, att betala honom
halfparten af landets skatt, — s& hänger det nog
samman — en stund!
thorkel*
Ja, det kan ofta väcka en ärlig norrmans harm
att se, huruledes presterna och påfven förvalta kung
Haralds gamla rike. Men med allt detta är dock
Magnus en vänsäll konung–god natt så länge,
krigskamrat.
Femte scenen.
ötsteiw (allena).
Sådana äro de alla: vanan är deras egentliga
herre, och hvarken Sverre eller Magnus — den vänsälle
kungen ... hm! ja, der ha vi det! Han gör hvarken
godt eller ondt; han skänker i sin mjöd för dem, och
de till återskänk sin blod för honom . . . Konung!
Den är blott konung, som har något, som han vill vara
konung för! Harald var konung, ty han gjorde riket
enigt och starkt, Haakon Adalsteinsfostre var konung,
— han byggde landet med lagen; begge Olof erna
voro konungar, ty de kristnade det; Magnus den gode
var också konung, ty han befriade det från främmande
ok . . . Gud såg det och hjelpte dem: — (ser upp
mot himlen — med hopknäppta händer) Htrre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
