Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162 —
besvärad av någon överdriven taktkänsla, hade ett rätt förargligt
sätt att fråga Anne, alltid med mycket tydlig röst och i många
personers närvaro, om hon nyligen »hört från Gilbert». Och
stackars Anne kunde blott bli blossande röd och viska fram
ett »inte nu på rätt länge» — vilket av alla, fru Blytlie inberäk-
nad, togs som ett utslag av flickaktig förlägenhet.
Men frånsett detta hade Anne stort nöje av sin sommar.
Priscilla gladde henne med en påhälsning i juni, och när hon
rest, kommo herr och fru Irving, lille Paul och Charlotta den
fjärde för att tillbringa juli och augusti i den gamla kära hem-
trakten.
Ekostugan blev sålunda åter skådeplatsen för skämt och
glam och muntra små tillställningar, och ekona på andra sidan
ån voro fullt upptagna med att svara på de klingande skratt-
salvor, som stämdes upp i den gamla trädgården bakom gran-
häcken.
»Fröken Lavendel» hade inte förändrats, om man undantar,
att hon blivit ännu sötare och älskligare. Paul tillbad henne,
och det hjärtliga förhållandet mellan dem var vackert att se.
— Men mamma kallar jag henne ändå inte, sade han till
Anne. — Det namnet tillhör ju min egen älskade lilla mamma,
och det kan jag inte ge åt någon annan. Det fattar nog frö-
ken. Men ibland kallar jag henne för »mor Lavendel», och
jag tycker om henne näst efter pappa. Jag — jag till och med
håller av henne ett litet grand mer än jag håller av fröken.
— Det är alldeles som det ska vara, sade Anne.
Paul var nu tretton år och mycket lång för sin ålder. Hans
ansikte och hans ögon voro lika vackra som förr, och hans
fantasi kunde liknas vid ett slipat glas, som speglade allting i
regnbågens färger. Han och Anne hade härliga promenader i
skog och mark och utmed havsstranden. Aldrig kunde det
finnas två mera »besläktade själar».
Charlotta den fjärde hade utvecklats till en frodig och
blomstrande ungmö. Hon hade för länge sedan lagt bort de
blå bandrosetterna och bar nu håret uppsatt i stora pösande
■
mi I t ’f■> r i
? * i - ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
