Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Motorbränslen och smörjmedel av ingenjör Filip Eklund - Motorbränslen - Laboratorieprovningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bensinens användbarhet. I och med ett mera internationellt varuutbyte,
användning av krackningsförfarande och alltmer högkomprimerade motorer blev
det emellertid omöjligt att på grund av den specifika vikten utsäga något om
bensinens kvalitet. Så- småningom infördes det ännu bestående
destillations-provet. Förutom detta äro för närvarande bromtal, aromathalt och hartshalt,
lackmusreaktion, korrosionsegenskaper, ångtryck och framförallt
knackningsmotstånd, dvs. oktantal, faktorer, som äro av intresse vid bedömning av
bensinens användning i moderna motorer.
Bensinen skall ha gott knackningsmotstånd, dvs. lämpligt oktantal, ha
tillräcklig flyktighet vid låga temperaturer, så att motorerna lätt starta även vid
lägsta förekommande temperatur. Den får dock icke vara så lättflyktig, att
ånglås (se under Ångtryck) kunna uppstå. Flyktigheten måste vara sådan, att
god acceleration erhålles även med kall motor. Högt värmevälde är önskvärt
för att erhålla god effekt. Bensinen får ej innehålla ämnen, som kunna ha
skadlig inverkan på materialet i motorn. Den får vid normal förbränning icke
bilda giftiga, skadliga eller illaluktande gaser, ej heller kvarlämna oförbrända
ämnen, beck eller oljeartade produkter i motorn. Bensinen skall vidare äga
god lagringsförmåga ifråga om såväl kvalitet som avdunstning. För att avgöra
ett bränsles lämplighet som motorbränsle underkastar man det noggranna
laboratorieprov, men för att kunna bilda sig ett fullständigt omdöme måste man
även utföra prov vid praktisk drift i motorer.
Laboratorieprovningar
Det gäller att vid alla provningar arbeta efter bestämda metoder och i noga
definierade apparater. Detta är nödvändigt, emedan de flesta förekommande
proven ej giva matematiskt absoluta mätetal, utan varje apparat och varje
provningsmetod ger resultat, som endast äro jämförbara vid provningar utförda
under exakt lika betingelser. Av denna anledning måste man vid de olika
laboratorierna arbeta efter av flertalet godkända och använda metoder, vilka
ha utarbetats av intresserade kommissioner och vetenskapliga
sammanslutningar. För att vara jämförbart måste ett analysvärde vara åtföljt av uppgift
om vilken metod, som använts.
I USA ha hithörande undersökningsmetoder utarbetats och fastställts av
American Society for Testing Materials, som betecknar sina metoder med
A. S. T. M.„ ett metodnummer och årtalet för metodens fastställande som
standard. I England äro metoderna utarbetade av The British Standard Institution,
5 — Bilboken I.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
