- Project Runeberg -  Den stora automobilboken : praktisk handbok i automobilkunskap /
168

(1947-1948) [MARC] - Tema: Mechanical Engineering
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förgasarmotorer av civilingenjör Tor Berthelius - Beskrivande del

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

relation mellan förslitningarna, då utbyte av ringar ställer sig billigare än
omborrning av c’ylinderloppen.

Gjutjärn är praktiskt taget det enda material, som kommer till användning
för kolvringar. Vissa typer av stålringar finnas i marknaden men ha ej visat
sig överlägsna gjutjärnsringarna och användas ej som originalutrustning.

För minskning av förslitningen tillämpas nu även allmänt någon form av
ytbehandling av kolvringarna. Obehandlade ringar förekomma numera endast
som oljeringar. Kompressionsringarna äro vanligen behandlade enligt något
kemiskt förfarande (Ferrox, Granodize, Bonderize etc.), vilka alla avse att
på slitytan anbringa ett skikt som skall förhindra skärning samt medföra
snabbare inslitning av ringen. Förutom de rent kemiska behandlingsmetoderna
användes även plätering på elektrogalvanisk väg. I dessa fall pålägges
vanligen tenn eller bly, men även silver, kadmium, krom etc. ha provats. Tenn
har visat sig besitta mycket goda egenskaper. Inkörningen underlättas, risken
för skärningar är praktiskt taget eliminerad, förslitningen av ring och lopp
minskas etc. Förkromning av kompressionsringar har under senaste tid
tillvunnit sig ett stort intresse, speciellt bland amerikanska kolvringsfabrikanter.
Krom har visserligen dåliga inkörningsegenskaper men uppvisar i gengäld
mycket låg förslitning. Under normala driftsförhållanden rapporteras 200—
400 o/o bättre förslitningsvärden och för industrimotorer, som arbeta under
speciellt dammiga förhållanden, har ännu bättre resultat ernåtts. Det är i
allmänhet endast den översta ringen som utföres förkromad. De övriga äro av
vanligt utförande med kemisk behandling eller förtenta.

De dåliga inkörningsegenskaperna hos krom kunna kompenseras dels genom
att göra detta poröst genom etsning, dels genom att lägga ett tunt lager av
tenn utanpå kromskiktet. Speciellt den senare metoden synes kunna medföra
just de egenskaper, man eftersträvar; en snabb inkörning utan skärning och
därefter goda förslitningsvärden.

Till ytbehandling kan även räknas de s. k. fyllda ringarna, dvs. den vta av
ringen som glider mot cylinderväggen är försedd med spår, vilka fyllas med

ett lämpligt medel mot
skärning (t. ex. Perfect Circle typ
B-CM, fig. 41). Dessa äro
mycket effektiva ifråga om att
undvika skärning och användas
framför allt på dieselmotorer, där
speciellt svåra förhållanden äro för
handen.

Fig. 41. Kompressions- Fig. 42. Vanlig
rektangu-ring med fyllda spar. lär kompressionsring.

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsamb/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free