Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något längre måste vi stanna vid de kyrkorättsliga
frågorna. För Gustaf Vasa var nog bibehållandet av
biskopsämbetet närmast motiverat av politiska klokhetsgrunder.
Senare, när envåldshärskaretendCnserna allt tydligare
framträdde, planerade han ock dess avskaffande och ersättande
med ämbeten, som helt skulle vara konungamaktens organ.
Men från kyrkligt håll har man från början — redan för
Laurentius Andreae och Laurentius Petri var detta en
hjär-tesak — lagt principiell vikt vid bibehållandet av
biskopsämbetet såsom ett värn för kyrkans frihet mot den
världsliga överhetens maktfullkomlighet. Om biskopsämbetets
avskaffande har, sedan Gustaf Vasas dagar, aldrig varit tal.
Men väl har tanken på en starkare statlig centralisering av
kyrkostyrelsen ständigt på nytt dykt upp, alltid från
kyrkans sida mött med samma oryggliga motstånd. Skarpast
stod striden under Gustaf Adolfs och den efter hans död
inträdande förmyndarregeringens tid. Såsom ett led i den
centralisering av statsförvaltningen, som utgör ett av
Gustaf Adolfs största verk, ville han, efter tyskt mönster,
också för de kyrkliga ärendena skapa ett centralt, av jurister
och präster sammansatt ämbetsverk, ett s. k. consistorium
generale. Det behöver icke sägas, att han leddes av den
uppriktigaste övertygelse att därmed gagna också kyrkans sak.
Men prästerskapet med den väldige Johannes Rudbeckius i
spetsen spårade däri en fara för kyrkans politisering och
ett hot mot Guds ords fria förkunnelse uppåt som nedåt.
»Komma politici därtill», yttrade Rudbeckius, »går snart
allt samman sin kos.» Och mot åberopandet av Tysklands
exempel satte han med yverboren nationell självkänsla den
svenska traditionen: »I Tyskland hava de, sedan
reformationen skedde, illa lupit med religionen. Såsom fursten ha-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
