Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i all obemärkthet inta sin plats, om den än så länge stått
tom, och en människa att vända sig till, som har en
ovillkorlig plikt att, så långt han förmår, stå dem alla till tjänst
i alla de angelägenheter, det här kan gälla — det är kyrkans
första plikt och den som måste bestämma över själva
grunddragen i dess organisation. Därför belägger den hela vårt
folks territorium med sina församlingar, därför bli också
dessa geografiskt avgränsbara storheter:
territorialförsam-lingar. Och här, där de geografiska gränserna ej äro så fina
ting som Östersjön och Kattegatt, utan helt prosaiska
gärdesgårdar, som Waldenström sade, eller tilläventyrs som J. A.
Eklund under sin uppsalatid på trots mot all överandlighet
brukade säga, »stadens dike», ter sig ju det hela än mer
profant, avståndet från alla s.k. nytestamentliga
församlingsbegrepp än större. Det synes tydligt: det är för
kyrkobokföringen, för civilregistraturens skull, dessa »församlingar»
kommit till. Men å andra sidan framträder här den dolda
rikedomen, just därför att den är så väl dold, än rikare, när
man väl får syn på den och studerar universaliteten i Guds
nåd på riktigt nära håll i dess vardagsgärning ocbs.a.s. mitt
inne i partikulariteten: Guds universella nåd som vill vara
med alla dessa människor i alla deras angelägenheter och i
allt deras samliv och som på varje punkt behöves för att det
ej skall gå sönder, som behöves i hela sin fullhet men som
dock i sin inre universalitet glädes åt att få ge åtminstone
något, så mycket som envar vill mottaga och orkar med att
nu taga emot. Då genomsprängas åter alla gränser utom de
geografiska, genomsprängas av Guds egen nåd.
Eller ha vi kanske här gått allt för hastigt till väga? Guds
universella nåd, så replikerade man från frikyrkligt håll, det
är ju också för all vår verksamhet den drivande principen.
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
