- Project Runeberg -  Gogol och djäfvulen : en studie /
124

(1909) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XII - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

— Se där är han! — skrek Stortrollet och
pekade på honom med sitt järnfinger, och hela hopen
rusade emot filosofen. Denne tumlade till golfvet och
uppgaf andan af skräck.»

Han »dog af skräck» alldeles som Gogol. Guds
helgedom skyddade honom ej för djäfvulen. Den
uråldriga kyrkan skälfver i sina grundvalar för vidundrens
anlopp och kan ej stå dem emot; de besegra henne.
Den okroppsliga andligheten oskäras af den själlösa
köttsligheten, och, som förutsagdt är, »förödelsens
styggelse står på heligt rum».

»Då morgonen kom», berättar Gogol, »hejdade
sig den inträdande prästen vid anblicken af en sådan
vanhelgelse af Guds tempel och vågade icke förrätta
gudstjänsten ... Och så blef kyrkan stående för alltid,
med vidunder fastvuxna vid dörrar och fönster,
öfvervuxen af skog, trädrötter, stäppgräs, vilda törnbuskar,
och ingen hittar nu vägen till den.»

Kyrkan ligger öde — och världen hittar icke
vägen till den, liksom den själf icke fann vägen till världen.

Hvilka syner Gogol än må ha haft i det sista,
just sådan måste deras innebörd ha varit: hans egen,
af honom själf dräpta musa en häxa af bländande och
förfärande skönhet i sin kista på kyrkgolfvet och
Stortrollets finger pekande på honom, mördaren.

XIII.

Från och med den natt, då han brände sina
manuskript, blef han än dystrare än förut. Han satt hela
dagarna i nattrock i en länstol med benen på en stol
och ett bord framför sig. Knappast någon fick komma
in till honom, och än mindre talade han. Till
Chom-jakov fäller han yttrandet: »Man måste ju dö, och
jag-är nu färdig och dör».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmgogol/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free