Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfället var hans förnämsta bekymmer att av Malin utverka
en förlängning av sitt arrende, på vilket endast sex år
återstodo. Avundsjuk på förvaltarens lycka, övervakade han
honom omsorgsfullt; traktens bönder angrepo honom för
hans förbindelse med Michu; men i den förhoppningen att
få sitt arrendekontrakt förlängt på ytterligare tolv år,
lurade den baksluge arrendatorn på ett tillfälle att göra
regeringen eller Malin, som misstrodde Michu, en tjänst.
Violette, som hade hjälp av Gondrevilles skogvaktare, av
kronojägaren och några vedhuggare, underrättade
poliskommissarien i Arcis om Michus minsta rörelser. Denne
tjänsteman hade förgäves försökt vinna Michus piga
Marianne för regeringens sak; men Violette och hans
hantlangare visste allt, som angick Michu genom Gaucher, den
lille tjänstpojken, på vars trohet Michu litade, men som
bedrog honom för småsaker, västar, skospännen,
bomullsstrumpor och läckerheter. Pojken hade för övrigt ingen aning
om huru betydelsefullt hans prat var. Violette svärtade allt
vad Michu tog sig till, gjorde allting brottsligt genom de
mest orimliga antaganden, utan att förvaltaren anade det,
ehuru han ändå visste, vilket oärligt spel arrendatorn
bedrev med honom, och roade sig med att mystifiera honom.
»Ni måste ha många affärer i Bellache, eftersom ni
nu är här igen!» sade Michu.
»Om igen! Det är en förebråelse, herr Michu. Ni tänker
väl inte vissla på gråsparvarna med en dylik klarinett! Den
där karbinen har jag inte vetat, att ni haft...»
»Den har vuxit på en av mina åkrar, som bär karbiner»,
svarade Michu. »Se så här sår jag dem.»
Förvaltaren siktade på en blåklint, som växte på ett
avstånd av trettio steg och sköt mitt av den.
»Har ni det där banditvapnet för att skydda er
husbonde? Han har kanske skänkt er det?»
»Han har kommit från Paris enkom för att ge mig det»,
svarade Michu.
»Saken är den, att man allmänt talar om hans resa i
hela trakten, somliga säga, att han fallit i onåd och drar
sig ifrån affärerna; andra säga, att han vill ha reda på
huru det står till här; varför kommer han också utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
