- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
33

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utomordentliga makt och, låtom oss tillägga, även de stora
brottslingarna i sina djärva kupper! De tre kvinnorna visste,
att en fruktansvärd kris hotade dem alla; utan att de
underrättats därom, erforo de intrycket därav genom de snabba
åtgärder, som vidtogos av denne man, vars ansikte glödde,
panna talade och ögon lyste som stjärnor; de hade sett
svettdropparna i hans hårfäste, och mer än en gång hade
hans röst skälvt av otålighet och raseri. Med bössan på
axeln och beväpnad till tänderna skyndade Michu ut i allén,
följd av sin hustru; de uppnådde snart korsvägen, där
Francois dolt sig i småskogen.

»Gossen har gott förstånd», sade Michu, då han såg
honom.

Det var hans första ord. Hittills hade han och hustrun
under hela vägen icke sagt ett ord.

»Vänd om hem till paviljongen, göm dig i det yvigaste
trädet, giv akt på parken och omgivningen», sade han till
sin son. »Vi ha alla gått till vila, vi ska inte öppna för
någon. Din mormor vakar och ska inte röra sig förrän hon
hör dig tala! Kom väl ihåg mitt minsta ord. Det gäller
din fars och din mors liv. Rättvisan bör aldrig få veta,
att vi inte legat i natt.» Sedan han viskat dessa ord i sin
sons öra och gossen kilat bort genom skogen så behändigt
som en ål genom vassen, sade Michu till sin hustru: »Nu
till häst! och bed Gud vara med oss. Håll dig väl fast!
hästen kan sprängas.»

Han hade knappt sagt dessa ord, förrän hästen, i vars
ljumskar Michu kraftigt satte klackarna och som han hårt
tryckte med sina starka knän, satte i väg med en
kapplöpningsspringares hastighet; djuret tycktes förstå sin
husbondes vilja, och på en kvarts timme hade de hunnit genom
skogen. Utan att ha vikit från den kortaste vägen befann sig
Michu vid en punkt av skogsbrynet, där slottet Cinq-Cygnes
tinnar visade sig i månskenet. Han band hästen vid ett
träd och klättrade lätt och hastigt upp på den lilla
bergknalle, varifrån man såg Cinq-Cygnes dal.

Slottet, som Marthe och Michu betraktade ett
ögonblick, gör en utmärkt verkan i landskapet. Ehuru det varken
genom sin storlek eller sin arkitektur har någon betydelse,
saknar det ingalunda en viss förtjänst ur arkeologisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free