Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synpunkt. Den gamla i femtonde århundradet uppförda
byggnaden, som ligger på en höjd, omgiven av djupa och breda,
av vatten fyllda vallgravar, består av kullersten och
murbruk, men har icke mindre än sju fots tjocka murar. Dess
enkelhet är ett beundransvärt vittne om feodaltidens hårda
och krigiska liv. Slottet utgöres av två stora rödaktiga
torn, som skiljas från varandra av ett långt corps de
logis med verkliga korsfönster av sten, vilkas grovt
skulpterade kors likna vinrevor. Trappan ligger utanpå
byggnadens mitt i ett femkantigt torn med en liten port i
spetsbågstil. Över den i sitt inre i Ludvig XIV:s stil
modärniserade bottenvåningen ävensom övre våningen en trappa
upp höja sig ofantliga tak, med korsfönster och skulpterade
gavelfält. Framför slottet finnes en mycket stor gräsplan,
vars träd nyligen nedhuggits. På vardera sidan om
ingångsbron finnas två stugor, i vilka trädgårdspersonalen bor och
vilka åtskiljas av en enkel gallergrind utan karaktär och
tydligen modärn. Till höger och vänster om gräsplanen,
som av en stenlagd väg delas i två delar, ligga stallen,
ladorna, vedboden, bagarstugan, hönshuset, betjäningens
byggning, alla dessa sannolikt uppförda av återstoden av två
själva slottet liknande flyglar. Slottet måste fordom ha varit
fyrkantigt och befäst i de fyra hörnen samt försvarats av
ett stort porttorn, vid vars fot i stället för gallergrinden
fanns en vindbrygga. De båda stora tornen, vilkas
kägelformiga spetsar icke slopats, och klocktornet på byggnadens
mitt satte prägeln på byn. Dennas likaledes gamla kyrka
visade några steg därifrån sitt spetsiga torn, vilket
harmonierade med slottets massa. Månen upplyste alla tinnar och
torn, kring vilka ljuset spelade och glänste. Michu
betraktade denna herrgårdsbyggnad på ett sätt, som alldeles
kullkastade hans hustrus föreställningar; hans numer lugnare
ansikte visade nämligen ett förhoppningsfullt och nästan
stolt uttryck. Han lyssnade utåt landskapet, klockan borde
vara omkring nio, månen spred sitt sken över skogsbrynet,
och den lilla bergknallen var i synnerhet upplyst. Denna
ställning syntes förvaltaren farlig, varför han steg ned,
tydligen av fruktan att bli sedd. Intet misstänkt ljud störde
emellertid den vackra dalens lugn, omgiven som den var av
Nodesmes skog. Den uttröttade och darrande Marthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
