- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
39

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes båda kusiner, som tjänade i Condés armé, kunde när
som helst stupa, och slutligen hade familjerna Simeuse och
Cinq-Cygnes förmögenheter slukats av republiken utan nytta
för densamma. Hennes allvar, som övergått till skenbar
slöhet, kunde sålunda lätt förklaras.

Herr d’Hauteserre var för övrigt den redligaste och
förståndigaste förmyndare. Under hans förvaltning erhöll
Cinq-Cygne utseendet av en arrendegård. Den hedersmannen,
som mycket mindre liknade en riddersman än en
egendomsägare, som sökte göra sitt gods inkomstbringande, hade
dragit nytta av parken och trädgårdarna, som omfattade
omkring tvåhundra plogland och i vilka han fann
underhåll åt hästarna och folket, ävensom ved till bränsle. Tack
vare den strängaste sparsamhet, som iakttagits ända till dess
grevinnan blev myndig, hade han genom inkomsternas
placering i statspapper återvunnit en tillräcklig förmögenhet.
År 1798 ägde arvtagerskan tjugu tusen francs i ränta på
statspapper, på vilka hon visserligen hade att fordra
restantier, och tolv tusen francs i Cinq-Cygne, vars
arrendekontrakt förnyats med ansenliga förhöjningar. Herr och fru
d’Hauteserre hade dragit sig tillbaka till landet med tre tusen
livres i livränta på Lafarges’ tontiner, men denna spillra
av deras förmögenhet tillät dem icke att bo annorstädes
än på Cinq-Cygne, varför Laurences första åtgärd var att
låta dem få nyttjanderätten, så länge de levde, till den
paviljong de bebodde. Makarna d’Hauteserre, som blivit
snåla för sin myndlings och för sin egen räkning och
sparade sina tusen écus för sina båda söner, höllo ett mer
än tarvligt bord åt arvtagerskan. Hela utgiften för
Cinq-Cygne överskred icke femtusen francs om året. Men
Laurence, som icke brydde sig om enskildheter, fann allt bra.
Hennes förmyndare och hans hustru, vilka omedvetet
behärskades av det omärkliga inflytandet från denna karaktär,
som gjorde sig gällande i de minsta småsaker, beundrade
— något som är ganska sällsynt — den unga flickan, som
de känt sedan hon var barn. Laurence hade emellertid i
sitt sätt, sin röst, i sina befallande blickar denna
oförklarliga makt, som alltid imponerar, även då den endast är
skenbar, ty hos dumhuvuden liknar tomheten djup, och
för allmänheten är djupet oförklarligt. Härav kommer sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free