Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som skulle bestraffat detta med döden. Budbäraren, som
också vågade livet, kom tillbaka med svaren. Efter
olycksdagen i Troyes levde Laurence endast för att se den
kungliga sakens seger. Sedan hon riktigt bedömt herr och
fru d’Hauteserre och funnit dem hederliga, men utan energi,
ställde hon dem utanför de lagar, som härskade i hennes
sfär. Laurence hade för stor begåvning och verkligt
överseende för att förebrå dem deras karaktär, men god,
älskvärd och kärleksfull mot dem, delgav hon dem icke en enda
av sina hemligheter. Ingenting bildar själen såsom att
ständigt dölja sina tankar och känslor i sin familj. Då
Laurence blev myndig, lät hon den hedersmannen
d’Hauteserre sköta hennes affärer liksom förut. Blev hennes
favoritsto väl ryktat, hennes tjänarinna Cathérine klädd efter
hennes smak och hennes lilla betjäntgosse Gothard klädd
på ett passande sätt, brydde hon sig ej om resten. Hon
riktade sina tankar mot ett alltför högt mål för att nedstiga
till sysselsättningar, som under andra tider sannolikt skulle
behagat henne. Toaletten betydde icke mycket för henne,
och för övrigt voro hennes kusiner icke tillstädes.
Laurence hade en buteljgrön riddräkt, en klänning av vanligt
tyg, med spens och prydd med uppslag för att gå bort, och
hemma en morgonrock av siden. Hennes lilla stallknekt
Gothard, som var en slug och modig femton års gosse,
åtföljde henne, ty hon var nästan alltid ute och jagade
över allt på Gondrevilles ägor, utan att arrendatorerna
eller Michu gjorde några invändningar. Hon satt
beundransvärt väl till häst och hennes skicklighet på jakten var
underbar. I trakten kallade man henne hela tiden även under
revolutionen aldrig annat än fröken.
Den som läst den vackra romanen Rob Roy torde
erinra sig en av de sällsynta kvinnokaraktärer, för vars
skildrande Walter Scott nödgats lämna sin vanliga köld,
Diana Vernon. Detta minne kan hjälpa till att förstå
Laurence, om man till den skottska jägarinnans egenskaper
lägger Charlotte Cordays högstämda känslor, men tar bort
den intagande livlighet, som gör Diana så älskvärd. Den
unga grevinnan hade nödgats bevittna sin mors död, se abbé
d’Hauteserre falla, markisen och markisinnan de Simeuse
dö på schavotten; hennes enda broder dog av sina sår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
