Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silverspännen på sina knäbyxor och skor, svarta
silkesstrumpor och svart väst, på vilken hans krås nedföll, vilket
gav honom ett förnämt utseende, utan att beröva honom
något av hans värdighet. Denne abbé, som vid
restaurationen blev biskop i Troyes, var till följd av sitt föregående
liv van att bedöma ungt folk och hade förstått Laurences
höga karaktär, som han uppskattade till dess fulla värde.
Han hade också från början visat den unga flickan en
aktningsfull hänsyn, som mycket bidrog till att göra henne
oberoende på Cinq-Cygne och förmå den stränga gamla
damen och den gode adelsmannen böja sig för hennes vilja,
fast hon enligt bruket visserligen bort lyda dem. Sedan
sex månader tillbaka hade abbé Goujet med den för
präster, som äro de mest skarpsynta människor,
egendomliga förmågan givit akt på Laurence, och fast han icke
visste, att den tjugutreåriga flickan tänkte störta
Bonaparte, medan hon med sina svaga händer tog av sig sin
ridrock och knäppte upp sin ridrock, antog han likväl,
att hon umgicks med en stor plan.
Fröken Goujet var en av dessa flickor, vilkas porträtt
är färdigt med två ord, som tillåta även den med
inbillningsförmåga minst utrustade att föreställa sig henne: hon
tillhörde de stora klumpigas slag. Hon visste, att hon var
ful och var den första, som skrattade åt sin fulhet, i det
hon visade sina långa tänder, gula som hennes hy, och
sina knotiga händer. Hon var eljest själva godheten och
gladlyntheten. Hon bar den gamla tidens ryktbara
skörtjacka, en mycket vid kjol med fickorna alltid fulla av
nycklar, en mössa med band och en hårtur. Hon hade
mycket tidigt varit fyrtio år, men hon tog igen tiden,
förklarade hon, genom att i tjugu år stanna vid den åldern.
Hon vördade adeln, men förstod bevara sin egen värdighet,
medan hon gav adliga personer all den aktning och hyllning,
som tillkom dem.
Detta sällskap hade kommit till Cinq-Cygne mycket
lämpligt för fru d’Hauteserre, vilken icke sysselsatte sig
med lantbruk såsom hennes man, eller såsom Laurence
i sitt hat hämtade styrka att uthärda tyngden av ett ensligt
liv. Allting hade också på visst sätt blivit bättre under de
senaste sex åren. Den katolska gudstjänsten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
