- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
53

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leende på läpparna; hennes sista tanke hade gällt tavlan
vid det fredliga bordet, där två ord, som underrättat
d’Hauteserre och hans hustru, att deras söner föregående
natt vilat under deras tak, skulle kunnat injaga den största
skräck. Vilken ung flicka på tjugutre år skulle icke i
likhet med Laurence ha känt sig stolt över att göra sig till
Ödet och icke liksom hon haft en lätt rörelse av
medlidande för dem, som hon ansåg så oändligt underlägsna sig
själv?

»Hon sover», sade abbén, »jag har aldrig sett henne
så trött.»

»Durieu sade mig, att hennes sto är alldeles ledstyvt»,
återtog fru d’Hauteserre, »hennes bössa har inte
tjänstgjort, fängpannan är ren, hon har således inte jagat.»

»Kors, för tusan! Det duger inte!» återtog
kyrkoherden.

»Bah!» utbrast fröken Goujet, »då jag var tjugutre år
och såg mig dömd till att förbli ogift, sprang och tröttade
jag ut mig på annat sätt. Jag förstår, att grevinnan strövar
omkring i trakten utan att tänka på villebrådet. Det är
nu snart tolv år, som hon inte sett sina kusiner, hon älskar
dem; nåväl, i hennes ställe skulle jag, om jag som hon
vore ung och vacker, med ens begiva mig till Tyskland!
Hon drages nog också, stackars älskling, till gränsen.»

»Ni är frispråkig, fröken Goujet», sade kyrkoherden
leende.

»Men», återtog hon, »jag ser er oro över kommande och
gående hos en ung flicka på tjugutre år, och jag vill bara
förklara det.»

»Hennes kusiner skola komma igen, hon skall finna sig
vara rik och till slut lugna sig», sade den hedersmannen
d’Hauteserre.

»Gud give det!» utbrast den gamla frun och tog sin
snusdosa av guld, vilken efter konsulatet på livstid åter
kommit fram i dagen.

»Man har hört nytt i trakten», sade den hedersmannen
d’Hauteserre till kyrkoherden; »Malin befinner sig sedan i
går afton på Gondreville.»

»Malin!» utbrast Laurence, som trots sin djupa sömn
vaknade vid detta ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free