Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av filosoferna därför att hon fordom påstått, att man
kunde mot inkräktarna använda de vapen, som inkräktarna
använt för att lyckas; men numer har kyrkan herr förste
konsuln att tacka för alltför mycket för att icke beskydda
och trygga honom mot denna maxim, som för övrigt tillhör
jesuiterna.» — »Kyrkan övergiver oss således!» svarade hon
med dyster min.
Allt ifrån den dagen lämnade den unga grevinnan
salongen, så snart de fyra gamla talade om att underkasta sig
försynens skickelse. Kyrkoherden, som var skarpsyntare
och behändigare än förmyndaren, framhöll sedan någon tid, i
stället för att tvista om principerna, de materiela
förmånerna hos konsulatregeringen, icke så mycket för att
omvända grevinnan som för att i hennes ögon överraska
några uttryck, som skulle kunna upplysa honom om hennes
planer. Gothards upprepade frånvaro, Laurences
mångfaldigade utflykter och hennes tankspriddhet, som under
de senaste dagarna syntes i hennes ansikte, med ett ord,
en hel mängd småsaker, som i det tysta och lugna livet
på Cinq-Cygne icke kunde undgå makarna d’Hauteserres,
abbé Goujets och makarna Durieus oroliga blickar, allt
detta väckte fruktan hos dessa undergivna rojalister. Men
som ingenting hände och sedan några dagar det
fullständigaste lugn rådde i den politiska atmosfären, hade livet
i det lilla slottet åter blivit fridfullt. Var och en tillskrev
grevinnans utflykter hennes lust att jaga.
Man kan föreställa sig den djupa tystnad, som härskade
i parken, på gårdarna, klockan nio på aftonen i slottet
Cinq-Cygne, där i denna stund saker och personer voro
så harmoniskt stämda, där den djupaste frid härskade,
där överflödet återkom, där den gode och kloke
adelsmannen hoppades omvända sin myndling till sitt
lydnadssystem genom de ständiga lyckliga resultaten. Dessa
rojalister spelade sitt parti boston, som i hela Frankrike
spridde oavhängighetens idéer under en lättvindig form,
som uppfunnits till ära för Amerikas upprorsmakare och
vars alla termer påminna om den av Ludvig XVI
uppmuntrade striden. Medan de spelade independenser
eller misär, gåvo de akt på Laurence, som snart
övermannades av sin trötthet och somnade med ett ironiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
