Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plogland. Då slottet hade alla sina invånare, funno dessa
bekvämare att gå genom slottsgraven för att taga vägen
längs parkens murar till arrendegården än att göra
omvägen genom grinden. Då man gick genom slottsgraven,
hade man utan att vilja det vidgat den därvarande bräschen
åt båda sidor med så mycket mindre betänkande som
slottsgravarna i nittonde århundradet äro fullkomligt
onödiga och grevinnans förmyndare ofta talade om att
draga nytta av denna. Denna ständiga rivning lösgjorde jord,
sand, sten, som föll ned på bottnen av graven. Vattnet,
som avdämdes av ett slags väg, täckte den endast efter stora
regnskurar. Trots detta förfall, vartill alla, grevinnan själv
inbegripen, bidrogo, var bräschen likväl så brant, att det
skulle varit svårt att få ned en häst, men i synnerhet att
få honom uppför den motsatta sluttningen upp på
byvägen. Det tyckes emellertid som om hästarna i faror
tillägna sig sina ryttares tankar.
Medan den unga grevinnan tvekande följde Marthe och
bad henne om förklaringar, följde Michu från den lilla
bergklinten gendarmernas vägar, och då han förstod
spionens plan, började han förtvivla om framgången, enär han
icke såg någon komma. En piket av gendarmerna följde
parkmuren, och manskapet red en och en på så långt avstånd
från varandra, att de kunde se och meddela sig med varandra,
lyssna till minsta buller och ge akt på alla småsaker.
Michu, som låg framstupa med örat mot marken,
beräknade på indianernas sätt den tid, som ännu återstod honom,
av ljudets styrka. — »Jag har kommit för sent!» sade han
för sig själv. »Det skall Violette få betala! En så’n tid han
också behövde för att bli full! Vad är nu att göra?» Han
hörde piketen, som kom från skogen, rida till grinden och
där möta den piket, som manövrerat på samma sätt, men
kom från byvägen. — »Ännu fem eller sex minuter!»
tänkte han. I samma ögonblick visade sig grevinnan,
som Michu med kraftig hand drog in på den täckta vägen.
»Gå rakt fram! följ henne», sade han till sin hustru,
»till det ställe där min häst står, och kom ihåg, att
gendarmerna ha öron.»
Då han såg Cathérine komma med ridpiskan, handskarna
och hatten, men i synnerhet då han såg stoet och Gothard,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
