- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
65

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beslöt denne man, som i farans stund hade en så snabb
uppfattning och beslutsamhet, att lura gendarmerna med samma
framgång, som han lurat Violette. Gothard hade liksom
genom ett underverk fått stoet att klättra uppför
slottsgraven.

»Linne kring hovarna?... Jag måste kyssa dig!» sade
förvaltaren och tog Gothard i famnen.

Michu lät stoet gå efter dess härskarinna och tog
handskarna, hatten och ridpiskan.

»Du är klok, du skall förstå mig», återtog han. »Tvinga
din häst att också klättra upp på den här vägen, rid den
barbacka och locka med dig gendarmerna, i det du sätter
i väg av alla krafter över ängarna åt arrendegården till,
och samla ihop hela den där piketen, som breder ut sig»,
tillade han, i det han fullbordade sin tanke med en åtbörd,
som angav den väg, som borde följas. — »Du, min flicka»,
sade han till Cathérine, »det kommer andra gendarmer på
vägen från Cinq-Cygne till Gondreville, spring i motsatt
riktning mot Gothard och locka dem från slottet till skogen.
Med ett ord, ställ så till, att vi inte oroas i hålvägen.»

Cathérine och det beundransvärda barn, som i denna
sak skulle giva sådana prov på intelligens, utförde sina
uppdrag så väl, att de narrade vardera vägens gendarmer
tro, att deras villebråd räddade sig. I det bedrägliga
månskenet kunde dessa icke urskilja vare sig växten, klädseln,
könet eller antalet hos dem, man förföljde. Man red efter
dem i enlighet med satsen: »Man måste häkta dem, som
springa!» vars enfald i den högre polisens ögon Corentin
nyss eftertryckligt inskärpt hos korpralen. Michu, som
räknat på gendarmernas instinkt, kunde uppnå skogen en
kort stund efter den unga grevinnan, som Marthe fört
till det uppgivna stället.

»Skynda till paviljongen», sade han till Marthe. »Skogen
måste bevakas av parisarna, det är farligt att stanna här,
vi behöva sannolikt all vår frihet.»

Michu lösgjorde sin häst och bad grevinnan följa sig.

»Jag går inte längre», sade Laurence, »om ni inte ger
mig någon förklaring på det intresse ni visar mig, ty, med
ett ord, ni är Michu.»

»Min fröken», svarade han milt, »min roll skall förklaras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free