Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälarna på dem, som skulle vilja gömma sig i den», svarade
gendarmen.
Han gick ut och bullret från en galopperande häst
hördes från stenläggningen på gräsplanen, men avtog
hastigt.
»Antingen bege de sig till Paris eller gå de tillbaka till
Tyskland», sade Corentin. Han satte sig, tog ur fickan på
sin spencer fram en anteckningsbok, skrev två rader med
blyertspenna, förseglade den och vinkande till sig en
gendarm.
»Galoppera genast till Troyes, väck prefekten och säg
honom, att han skall begagna sig av dagningen för att
sätta telegrafen i rörelse.»
Gendarmen red bort i galopp. Corentins mening var
så tydlig, att slottets alla invånare kände sitt hjärta klappa
av ångest. Denna nya oro var emellertid liksom påbröd
till deras pina, ty i detta ögonblick höllo alla sina ögon
riktade på det dyrbara skrinet. Medan de samtalade,
utforskade de båda agenterna dessa lågande blickars språk.
Ett slags kallt raseri upprörde dessa båda känslolösa
varelsers själ, då de njöto av den allmänna förskräckelsen.
Polismannen erfar alla en jägares sinnesrörelser; men där
denne utvecklar kroppens och intelligensens alla krafter
för att döda en hare, en rapphöna eller ett rådjur, gäller
det för polismannen att rädda staten eller fursten, att
förtjäna en stor gratifikation. För den skull är också jakten
på människor överlägsen den andra jakten med hela det
avstånd, som skiljer människorna från djuren. Spionen
behöver för övrigt lyfta sin roll till samma storhet och
betydelse som de intressen, åt vilka han ägnar sig. Utan
att tillhöra yrket kan envar förstå, att själen i detsamma
uppbjuder lika mycken energi som jägaren i att förfölja
villebrådet. Ju mera de närmade sig ljuset, desto ivrigare
blevo för den skull de båda männen. De bevarade emellertid
sitt lugna och kalla yttre, och deras blickar förrådde
ingenting av deras misstankar, idéer och planer, som förblevo
ogenomträngliga. Men för den, som följt verkningarna
av det moraliska väderkornet hos dessa båda spårhundar
efter obekanta och dolda förhållanden, för den, som
förstått den smidighet, med vilken de funno det riktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
