Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram till elden och fick en spark av Laurence, men han tog
tag i hennes fot och nödgade henne av blygsel sätta sig i
länstolen, där hon förut sovit. Detta var det burleska mitt i
skräcken, en kontrast, vilken ofta nog förekommer i de
mänskliga förhållandena. Peyrade svedde handen för att
bemäktiga sig det brinnande skrinet; men han fick det,
satte det på golvet och sig själv ovanpå det. Allt detta
tilldrog sig med ögonblickets hastighet, utan att ett ord sades.
Corentin, som hämtat sig efter den smärta, som
piskrappet orsakade honom, fasthöll fröken de Cinq-Cygne,
vars händer han grep.
»Tvinga mig inte, vackra medborgarinna att
använda våld mot er», sade han med förkrossande artighet.
Peyrades åtgärd medförde det resultatet, att elden, som
tagit i skrinet, slocknade av brist på luft.
»Hör hit, gendarmer!» ropade han, i det han behöll
sin ställning.
»Lovar ni att vara snäll?» sade Corentin oförskämt åt
Laurence, i det han tog upp sin dolk utan att begå det
felet att hota henne med densamma.
»Hemligheterna i detta lilla skrin angå inte regeringen»,
svarade hon med en blandning av melankoli i sitt uttryck
och sitt tonfall. »Då ni läst de brev, som finnas i det, skall
ni, trots er skamlöshet, blygas över att ha läst dem; men
blygas ni ännu över något?» frågade hon efter ett
ögonblicks tystnad.
Kyrkoherden gav Laurence en blick, som sade: »I Guds
namn! Lugna er.»
Peyrade steg upp. Skrinets botten, som varit i beröring
med kolen och nästan helt och hållet bränts, lämnade på
mattan ett brunt märke. Skrinets övre del var redan kolnat,
och sidorna gåvo vika. Den groteske Scævola, som åt
polisens gudom Fruktan offrade bakstycket av sina
aprikosfärgade knäbyxor, öppnade de båda sidorna som man öppnar
en bok och lät tre brev och två hårlockar glida ut på
bordduken. Han smålog menande mot Corentin, då han
varseblev, att håren voro av olika vit färg. Corentin lämnade
fröken de Cinq-Cygne för att läsa breven, ur vilka
hårlockarna fallit.
Laurence reste sig även, ställde sig bredvid de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
