- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
86

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spionerna och sade: »ja, läs dem högt, det skall vara ert
straff.»

Som de läste tyst, läste hon själv högt upp följande brev:

                »Kära Laurence.

Vi ha erfarit ert vackra uppförande den sorgliga dagen,
då vi fängslades, min man och jag. Vi veta, att ni
älskar våra kära tvillingar lika mycket och på samma sätt
som vi själva älska dem; för den skull bedja vi er att åt
dem förvara ett dyrbart och sorgligt minne. Herr
skarprättaren har nyss klippt av vårt hår, ty om några ögonblick skola
vi dö, och han har lovat oss tillställa er de två enda minnen,
vilka vi kunna giva våra älskade fader- och moderlösa.
Bevara för den skull dessa återstoder av oss; ni skall giva
dem åt dem under bättre tider. Vi ha på dem tryckt en
sista kyss åt dem med vår välsignelse. Vår sista tanke
skall vara först på våra söner, därnäst på er och slutligen
på Gud! Älska dem ömt.

                                Berthe de Cinq-Cygne

                                Jean de Simeuse.»

Alla hade tårar i ögonen vid läsningen av detta brev.

Laurence sade med fast röst till agenterna och gav dem
en förkrossande blick: »Ni har mindre medlidande än herr
skarprättaren


Corentin lade lugnt in hårlockarna i brevet och brevet
avsides på bordet, i det han ställde en korg med kort på
det, för att det icke skulle fläktas bort. Denna kallblodighet
mitt under allmänna rörelsen var ohygglig. Peyrade vecklade
upp de båda andra breven.

»Å, vad dem angår», återtog Laurence, »äro de nästan
lika. Ni har hört testamentet, här är dess fullbordan.
Hädanefter har mitt hjärta ingen hemlighet för någon, det
är allt.»

                                »1794, Andernach före striden,

                Min kära Laurence,


jag älskar er för livet och vill låta er veta det; men
för den händelse jag skulle stupa, så vet, att min bror
Paul-Marie älskar er lika mycket som jag. Min enda tröst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free