- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
88

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrinets lock för att utröna, om det icke bestod av två
urhålkade bräden.

»Ack! Min Gud», sade hon till Peyrade, i det hon
ryckte från honom locket, »bryt inte sönder det, se här.»

Hon tog en nål, tryckte på huvudet till en figur och
de båda brädena, som sammanhöllos av en fjäder, gledo
åtskils. Det bräde, som var urhålkat, innehöll två
miniatyrer av herrarna de Simeuse i Condés armés uniformer,
två porträtt på elfenben, som målats i Tyskland. Corentin
som befann sig ansikte mot ansikte med en motståndare,
värd hela hans vrede, drog Peyrade i ett hörn och
rådplägade sakta med honom.

»Ni kastar det där i elden», sade abbé Goujet till
Laurence och antydde med blicken markisinnans brev och
hårlock.

Till svar höjde den unga flickan betydelsefullt på
axlarna. Kyrkoherden förstod, att hon offrade allt för att
uppehålla spionerna och vinna tid, och riktade blicken mot
höjden med en åtbörd av beundran.

»Var har man inspärrat Gothard, som jag hör gråta?»
sade hon till honom, så högt att det skulle höras.

»Jag vet inte», svarade kyrkoherden.

»Var han till arrendegården?»

»Arrendegården!» sade Peyrade till Corentin. »Vi skola
skicka dit folk.»

»Nej», inföll Corentin, »den där flickan har inte anförtrott
sina kusiners välfärd åt en arrendator. Hon uppehåller oss.
Gör vad jag sagt, så att vi åtminstone erhålla några
upplysningar, sedan vi begått det felet att komma hit.»

Corentin gick fram och satte sig framför spiseln, lyfte
upp de långa spetsiga skörten på sin rock för att värma
sig och anslog ton och sätt hos en person, som är på
besök.

»Mina damer, ni kunna gå till vila och ert folk också.
Herr maire, nu behöva vi inte längre era tjänster. Våra
stränga order tillåta oss icke att handla på annat sätt än vi
gjort; men då alla murar, som synas mig bra tjocka, blivit
undersökta, skola vi avlägsna oss.»

Mairen tog avsked och gick. Varken kyrkoherden
eller fröken Goujet rörde sig från stället. Personalen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free