Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paris, erhöllo företräde hos Talleyrand, som lovade dem
sitt understöd. Napoleon hade redan benådat de förnämsta
deltagarna i den mot honom riktade stora
sammansvärjningen, men fastän de fyra adelsmännen endast voro
misstänkta, kallade kejsaren likväl efter ett statsrådssammanträde
till sig i sitt kabinett senatorn Malin, Fouché, Talleyrand,
Cambacérès, Lebrun och polisprefekten Dubois.
»Mina herrar», sade den blivande kejsaren, som ännu
bar sin kostym som förste konsul, »vi ha av herrar de
Simeuse och d’Hauteserre, officerare i prinsens av Condé
armé, erhållit en begäran att få återvända till Frankrike.»
»De äro redan här», sade Fouché.
»Ja, liksom tusen andra, som jag möter i Paris», svarade
Talleyrand.
»Jag tror», sade Malin, »att vi icke mött dessa,
eftersom de gömt sig i Nodesmes skog och där anse sig vara
hemma hos sig.»
Han aktade sig väl för att för förste konsuln och
Fouché omtala de ord, vilka han hade att tacka för sitt
liv, men med stöd av Corentins rapport övertygade han
de närvarande om de fyra ädlingarnas delaktighet i herrarna
de Rivières och de Polignacs komplott samt angav Michu
såsom deras medbrottsling. Polisprefekten bekräftade
senatorns försäkringar.
»Men hur kunde den där förvaltaren veta, att
sammansvärjningen var upptäckt vid en tid, då kejsaren, hans
råd och jag voro de enda, som kände den hemligheten?»
frågade polisprefekten.
Ingen fäste någon uppmärksamhet vid Dubois fråga.
»Om de gömt sig i en skog och vi inte funnit dem
på hela sju månader», sade kejsaren till Fouché, »ha de
väl försonat sina förbrytelser.»
»Det är nog», sade Malin förskräckt över
polisprefektens skarpsinne, »att de äro mina fiender för att jag
skall följa ers majestäts föredöme; jag anhåller för den
skull om deras utstrykande och blir deras förespråkare
hos ers majestät.»
»De skola vara mindre farliga för er här hemma än
såsom emigranter, ty då ha de avlagt ed på kejsardömets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
