Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att taga till make den, som förblev henne trogen trots
hennes nycker, var en utväg, som hon icke sökte, men
förutsåg. Då hon somnade, sade hon sig, att det klokaste
vore att låta slumpen avgöra; i kärleken är den kvinnornas
försyn.
Följande morgon reste Michu till Paris, därifrån han
återkom några dagar senare med fyra vackra hästar åt
sina nya herrar. Om sex veckor skulle jakten börja,
och den unga grevinnan tänkte klokt, att den våldsamma
förströelse denna medförde skulle vara ett hjälpmedel mot
sammanvarons svårigheter på slottet. Detta medförde i
början en oförutsedd verkan, som överraskade vittnena till
denna sällsamma kärlek och väckte deras beundran. Utan
föregående överenskommelse tävlade de båda bröderna i
ömma omsorger om sin kusin och funno däri ett själens
nöje, som tycktes tillfredsställa dem. Mellan dem och
Laurence blev samlivet lika broderligt som mellan dem
själva. Ingenting var naturligare. Efter en så lång
frånvaro insågo de nödvändigheten av att studera sin kusin,
lära väl känna henne och låta henne lära känna dem
själva genom att lämna henne valet fritt, i denna prövning
ledda av samma ömsesidiga tillgivenhet, som gjorde ett
liv av deras dubbla liv. Kärleken kunde lika litet som
moderskänslan skilja mellan de båda bröderna. Laurence
måste, för att kunna åtskilja dem och icke misstaga sig,
giva dem olika halsdukar, vit åt den äldre, svart åt den
yngre. Utan denna fullständiga likhet, utan denna livets
likhet, varpå hela världen misstog sig, skulle en dylik
belägenhet synts otänkbar. Den kan till och med endast
förklaras av ett av dessa förhållanden, som ingen tror,
om man icke ser dem; och då man ser dem, är ens förstånd
i alla fall i ändå större förlägenhet för att förklara dem
än för att tro dem. Talade Laurence, återljöd hennes röst
på samma sätt i två lika älskande och trogna hjärtan.
Framkastade hon en snillrik, roande eller vacker tanke,
möttes hennes öga av den fröjd, som strålade från två par
ögon, vilkas blickar följde alla hennes rörelser, tolkade
hennes minsta önskningar och alltid logo mot henne med
ny uttrycksfullhet; glada hos den ene, ömt vemodiga hos
den andre. Då det var fråga om deras härskarinna, visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
