- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
111

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyckan att se hennes förtjusande person, som under de
månader, som denna strid varade, lyste i hela sin glans.
Laurence, som i själva verket blivit kokett, ägnade numera åt
sin person alla de omsorger, som älskade kvinnor pläga
ägna sig. Hon följde modet och reste mer än en gång
till Paris för att synas vackrare med några prydnader
eller något nytt. För att bereda sina kusiner de hemmets
behag, de så länge måst undvara, gjorde hon sitt slott,
trots sin förmyndares alla invändningar, till den mest
bekväma och angenäma bostad, som på den tiden fanns i
Champagne.

Robert d’Hauteserre förstod ingenting av detta
förstuckna drama. Han märkte icke sin brors kärlek till
Laurence. Det roade honom att skämta med den unga
flickan och bry henne för hennes koketteri, enär han
förblandade detta avskyvärda fel med önskan att behaga;
men han bedrog sig på detta sätt med avseende på allt,
som angick känsla, smak och fin bildning. Då denne man
från medeltiden uppträdde på scenen, gjorde sig Laurence
genast, utan att han märkte det, till dramats enfald och
roade sina kusiner med att tvista med Robert och
småningom föra honom ut i det gungfly, där dumhet och
okunnighet gå ned sig. Hon excellerade i dessa kvicka
mystifikationer, som för att vara fullkomliga böra göra
sitt offer lyckligt. Huru grov hans natur än var, ingrep
Robert under denna härliga tid, den enda lyckliga, som
dessa tre intagande varelser skulle uppleva, aldrig mellan
bröderna de Simeuse och Laurence med ett manligt ord,
som måhända skulle avgjort situationen. Han överraskades
av de båda brödernas uppriktighet. Robert anade utan
tvivel, att en kvinna kunde darra för att bevilja den ene
något bevis på ömhet, som den andre icke fått eller som
skulle ha bedrövat honom; att den ene av bröderna var
lycklig över det goda, som vederfors den andre, och att
han kunde lida därav i sitt hjärta. Roberts aktning
förklarade beundransvärt väl denna situation, vilken förvisso
skulle blivit privilegierad på trons tider, då den suveräne
påven hade makt att ingripa för att lösa dylika sällsynta
företeelsers gordiska knut, vilka stå så nära de mest
ogenomträngliga hemligheter. Revolutionen hade på nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dunkel/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free