- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
126

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Tro inte, Laurence, att hängivenheten icke medför sin
lycksalighet», sade den äldre.

»Kära, mina älskade», sade hon, »jag kan inte uttala
mig. Jag älskar er båda två, som om ni vore en enda
varelse och som ni älskade er mor! Gud skall hjälpa oss.
Jag skall inte välja. Vi skola överlämna valet åt slumpen,
men på ett villkor!»

»Vilket?»

»Den, som skall förbli min bror, skall stanna hos
mig till dess jag tillåter honom lämna mig. Jag vill ensam
avgöra, när avresan befinnes lämplig.»

»Ja», sade de båda bröderna utan att kunna förklara
sin kusins tanke.

»Den första av er båda, vilken fru d’Hauteserre skall
tilltala denna afton vid bordet efter Benedicite, skall
bli min man. Men ingen av er får använda något knep
och får inte sätta den goda frun i tillfälle att fråga honom.»

»Vi svärja ärligt spel», sade den yngre.

Vardera brodern kysste Laurences hand. Vissheten om
en lösning, som vardera kunde tro skulle utfalla till hans
förmån, gjorde de båda tvillingarna mycket glada.

»I alla händelser, kära Laurence, skall du kreera en
greve de Cinq-Cygne», sade den äldre.

»Och vi skola dra lott om vem som inte skall vara
Simeuse», sade den yngre.

»Jag tror minsann, att fröken inte länge skall förbli
ogift», sade Michu bakom herrarna d’Hauteserre. »Mina
husbönder äro så glada. Om grevinnan gjort sitt val
reser jag inte; först vill jag se det bröllopet!»

Ingen av de båda d’Hauteserre svarade. En skata flög
plötsligt mellan dem och Michu, vilken, vidskeplig som
alla primitiva människor, trodde sig höra klockorna ringa
till en begravning. Dagen började sålunda glatt för de
älskande, vilka sällan märka skator, då de äro tillsammans
i skogen. Michu, som hade sin plan med sig, fann
platserna, var och en av adelsmännen hade försett sig med
en hacka, penningarna anträffades; den del av skogen,
där de blivit gömda, var öde och övergiven, långt ifrån
varje väg och boning, och den med guld lastade karavanen
mötte icke heller någon. Det var en olycka. Då de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free