Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels på grund av den del han tagit i utförandet. Abbé
Goujet, hans syster och Marthe förlorade sig i de
sannolikheter, till vilka denna åsikt gav upphov; men
genom sina funderingar kommo de att fästa sig vid en
mening. Det absoluta tvivel, som Descartes fordrar, kan
lika litet åstadkommas i människans hjärna som tomrummet
i naturen, och den andliga verksamhet, varigenom det skulle
åstadkommas, skulle vara lika utomordentlig och
vidunderlig som verkan av en luftpump. Vad det än må
angå, så tror man alltid på något. Marthe befarade till
den grad de anklagades brottslighet, att denna fruktan
stegrades till tro, och denna sinnesförfattning blev
olycksbringande för henne. Fem dagar efter adelsmännens
häktning ropades hon, just då hon vid tiotiden på aftonen
skulle gå till vila, ut ur huset av sin moder, som till fots
kom till gården.
»En arbetare från Troyes vill tala med dig från Michu
och väntar dig i hålvägen», sade hon till Marthe.
Båda två gingo genom bräschen för att gå den kortaste
vägen. I kvällsmörkret och det dunkel, som härskade på
vägen, var det omöjligt för Marthe att urskilja annat än
kroppsmassan hos en person, som avstack mot mörkret.
»Tala, min fru, så att jag kan veta om ni är fru
Michu», sade personen med mycket orolig röst.
»Ja visst», sade Marthe. »Vad vill ni mig?»
»Gott», sade den obekante. »Giv mig er hand, var inte
rädd för mig. Jag kommer», tillade han och lutade sig
tätt intill Marthes öra, »å Michus vägnar för att lämna er
några rader. Jag är en av fängelsets vaktmästare, och om
mina överordnade märkte min frånvaro, skulle vi alla vara
förlorade. Lita på mig. På sin tid skaffade er förträfflige
fader mig min plats, och Michu har för den skull räknat
på mig.»
Han stack ett brev i handen på Marthe och försvann
åt skogen till utan att invänta något svar. Marthe erfor
liksom en frosskakning då hon tänkte, att hon nu utan
tvivel skulle lära känna rättegångens hemlighet. Hon
skyndade med sin moder tillbaka till gården och stängde in
sig för att läsa följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
