Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi då alldeles onödigtvis försvåra vår ställning? Vi skulle
genom vår ånger kunna utverka förlåtelse för vår
misslyckade hämnd; men ändå envisas vi att kvarhålla en
person, av vilken vi icke kunna erhålla något! Är icke
detta orimligt? Tag tillbaka ert murbruk, dess verkan har
uteblivit», sade han till allmänna åklagaren; »ty vi äro
antingen blödsinta brottslingar, vilket ni inte tror, eller
oskyldiga offer för omständigheter, vilka äro lika
oförklarliga för oss som för er! Ni borde fastmer söka efter
den massa papper, som uppbränts hos senatorn och som
yppar vida våldsammare intressen än era och skulle för
er förklara hans bortförande.» På dessa antaganden inlät
han sig med beundransvärd skicklighet. Han betonade
moraliteten hos avlastningsvittnena, vilkas religiösa tro var
stark, som trodde på ett kommande liv, på eviga straff.
Här blev han sublim och förstod att framkalla en djup
rörelse. »Och betänk», sade han, »dessa brottslingar äta
lugnt sin middag, då de av sin kusin få veta, att senatorn
bortförts. Då gendarmeriofficeren föreslår dem medel att
göra slut på alltihop, vägra de utlämna senatorn, de förstå
icke vad man vill dem!» Han häntydde därefter på en
hemlighetsfull affär, vars nyckel befann sig i tidens händer,
vilken skulle avslöja denna orättvisa anklagelse. Inkommen
på detta område, hade han den djärva och snillrika
skickligheten antaga, att han själv var juryman och berättade
sin överläggning med de övriga jurymännen; han
framställde sig såsom i högsta grad olycklig, om han varit
orsak till grymma straff och misstaget uppenbarats, och
utmålade sina samvetskval så livligt samt återkom till de
tvivel, som försvaret väckt hos honom, med sådan styrka,
att han försatte jurymännen i en fruktansvärd ångest.
Jurymännen voro ännu icke vana vid detta slags
jävan och tjusades av denna nyhets behag; deras
övertygelse rubbades också mycket starkt. Efter herr de
Grandvilles varma försvar hörde juryn den fine och
övertygande prokuratorn, som mångfaldigade alla
synpunkter för de anklagades oskuld, framhöll processens
många dunkla punkter och gjorde den alldeles
oförklarlig. Hans anförande gick ut på att lika mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
