- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
7

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fyra gånger blefvo de sedan under vintern nödgade att åter gå till sjös för att rädda sig, och då de
sista gången återvände, stötte ett af skeppen, »La Trinidad,» på grund och blef vrak. Det var kanske
under aningar om dylika svårigheter, som hertigen af Alba lär hafva yttrat till konung Philip, då
förslaget om expeditionen föredrogs, att »om skeppen blott lastades med så många ankar och
kettingar, som de behöfde för sin säkerhet i dessa trakter af jorden, så hade de minsann last nog».

Riberos värme för företaget började nu svalna till följd af de upprepade olyckorna, och en vacker
dag seglade han sin väg utan Sarmientos vetskap med alla skeppen utom ett, »Maria,» som han
lemnade qvar.

Under arbetena med borgandet af effekter från »Trinidad» anföllos spanjorerne första gången
af indianerne, hvilka de bortdrefvo. Sarmiento förlorade likväl under allt detta icke modet. Sedan
han vidtagit nödiga anordningar vid »Jesus», drog han ut med 100 man för att gå till »Port Famine»,
som då kallades »Punta Santa Anna». Skeppet »Maria» skulle följa sjövägen. Under marschen
utstodo spanjorerne alla de lidanden, som hunger, köld, en tröttande marsch och indianernes förföljelser
i förening kunde åstadkomma. Vid en konflikt med dessa sednare stupade en man af spanjorerne
och 10 sårades, hvarpå de öfrige gjorde myteri emot Sarmiento, som blott hade »Marias» mellankomst
att tacka för ordningens återställande. Slutligen uppnådde de sin destinationsort, och der grundlades
under vanliga ceremonier kung Philips stad, eller San Felipe.

Emot slutet af Mars, under det man var som bäst sysselsatt med att bygga hus, inträdde en
så sträng vinter, att snön under fjorton dagars tid oupphörligt öste ned. Sedan Sarmiento härunder
åter haft att bekämpa ett myteri bland sina soldater, embarkerade han med 30 man på »Maria» för
att besöka den gamla kolonien vid »Jesus» samt för att öfvervaka uppförandet af befästningarna vid
»Narrows». Men — hvilket öde! — då han var nära att uppnå ankarplatsen derstädes, uppkom ett
oväder, som dref honom till sjös och varade i tjugo dagar, så att han med sina män förfrusna och
halfblinda af köld måste hålla af till Rio de Janeiro, vid hvars inlopp hans skepp strandade.

Nu tyckes det väl, som om det hade varit tid för de arma kolonisterne vid sundet att börja
misströsta. Men Sarmiento glömde ej sin pligt emot dem. I Rio hyrde han ett fartyg, som skulle
föra mjöl till sundet, och sjelf reste han till Pernambucco för att anskaffa stora båtar, som skulle
bringa annan proviant till kolonisterne samt dessförinnan biträda vid bergandet af hans förlista skepp.
Detta hade likväl drifvit af grund och sjunkit och alla hans båtar blefvo förstörda. Härpå anskaffade
han ett nytt fartyg på 50 eller 60 tons, hvilket afgick med en last af vapen och annat, som han
ansåg nödigt för kolonisterne och uppnådde Rio en månad efter det första fartygets afsegling derifrån.
Detta var i Januari 1585. Sarmiento medföljde sjelf, men på 33° sydl. latitud möttes han af en
orkanlik storm, som dref honom tillbaka till Rio, hvarest han fann det första af honom utsända
fartyget återkommet i haveri.

Efter att sålunda hafva misslyckats i alla sina bemödanden att bringa undsättning till kolonien
beslöt han att gå till Spanien. Men äfven under detta företag förföljde honom olyckan, ty under
vägen blef hans skepp uppbringadt af tre engelska krigsfartyg och han sjelf förd såsom fånge till
England, hvarigenom den olyckliga kolonien vid sundet blef alldeles försummad, om icke fullkomligt
glömd.

Två månader efter det Sarmiento lemnade Magellans sund, det vill säga i Augusti månad, eller
i midvintern i dessa trakter, bröto kolonisterne i »Jesus» upp för att landvägen uppsöka sina
kamrater i »San Felipe» och bringa dem den bittra underrättelsen om deras öfvergifna belägenhet. Men
folket i »San Felipe» led redan brist på proviant, hvarför Andres de Videma, som tagit befälet efter
Sarmiento, detacherade 200 soldater under befäl af Juan Iniguez med order att återvända till »Jesus»
för att der söka kommunicera med något skepp, som möjligen kunde komma i sigte, samt invänta
Sarmientos förmodade återkomst. Men vintern gick och likaså sommaren utan att någon hjelp hördes
af. Då började de utblottade kolonisterne, som nu kände sig verkligt öfvergifna, att blott tänka
på sin räddning och bygde tvenne båtar. I dessa embarkerade 50 man förutom Videma, hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free