Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehuru kusterna här ännu på många ställen voro klädda med skog, hvars dunkla, hela året
om friska grönska ej litet höjde det helas omvexlande prakt, hade scenerierna likväl nu mer och mer
antagit ett vinterlikt utseende, och medeltemperaturen, som under vår vistelse i Sandy Point varit
+ 18° Cels., hade här fallit till + 3 à 4. Det föreföll, som om vi från ett grönskande och varmt
lågland så småningom uppstigit i en alpregion af flere tusen fots höjd. Men hade väderleken på
samma gång blifvit obehaglig, så hade vi full ersättning derför i beundran af strändernas hänförande
panorama, som kanske för få resande framträdt i så fördelaktig dager som för oss.
Vid Playa Parda funno vi blott en osäker och dålig ankarplats för fregatten utanför en liten
inre hamn, liknande den vid Port Gallant. Med tre ankare i botten och maskinen stundtals i
gång, var det med knapp nöd vi kunde hålla oss fast på en plats, som på ena sidan af skeppet gaf
7 och på den andra 28 famnars djup. Detta talar tillräckligt för säkerheten af denna hamn, som
fått en viss ryktbarhet genom de många skepp, som der drifvit på land och ibland hvilka engelska
fregatten Sutlej för några år sedan var nära att här sluta sin resa till Stilla hafvet.
Ifrån Playa Parda ångade vi följande dag ut genom »Sea Reach», som sundets vestligaste
del kallas. Kusterna äro här fullkomligt sterila, förmodligen emedan de ligga öppna för de här
rådande vestliga ovädren. Den södra stranden utgöres af »The Land af Desolation», hvars
utseende gör väl skäl för namnet, och den norra af en klippig kust, genomskuren af en mängd djupt
ingående vikar och fjordar, af hvilka en stor del ännu icke äro kända. Det är med en känsla af högtidlig
undran, som man vid passerandet blickar in i dessa okända farvatten, hvilkas tillvaro man ser i
verkligheten, men icke återfinner på kartan. Om ett par år skall dock Nassau hafva undersökt dem alla,
och då kommer intet oupptäckt kustland att finnas mera på Sydamerikas karta.
Detta fartyg lemnade oss här för att återgå till sitt sjömätningsarbete. Vid middagstiden
passerade vi Kap Pillar, Eldslandets stormpiskade förpost i vester. Mot aftonen uppsprang en frisk,
sydlig bris, och före solnedgången ilade Zealous, höljd af segel, ut öfver Stilla oceanens långa
dyningar.
Den gamla sydvesten lät dock ej länge vänta på sig igen, ty före natten red Zealous under
bottenrefvadt stormärssegel och stormsegel öfver sjöar, som till fullo satte hennes sjöduglighet på prof,
under det maskinen fick arbeta med full kraft för att hålla oss klara från land. Detta oväder fortfor
i fyra dygn, och vi kunde anse oss hafva haft mer än nog af slingring, våta däck och sura kläder,
då solen på det femte dygnet, till allmän glädje, visade sig igen. Samma dag kastade också vinden
om på sydlig, hvilket var så mycket mera välkommet, som vårt kolförråd började tryta. Nu bar det
af för »lösa boliner» mot Valparaiso. Den 26 Mars på morgonen syntes Cordillerernas toppar hägra
öfver morgondimman, som höljde östra horisonten. Ett par timmar sednare började Chilis röda
sandkullar lysa fram genom solröken, och sydosten, som hvarje sommardag sveper öfver dessa, hade friskat
till half storm, då vi under dubbelrefvade märssegel hunnit slå oss upp och utsöka en ankarplats
bland den skog af på svaj liggande fartyg, som syntes på Valparaisos vidsträckta redd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
