Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än stråmattor på marken samt dylika på de breda upphöjda lafvar kring väggarne, som utgöra
sofplatserna. En och annan klumpig stol af europeisk modell fullbordar kanske möbleringen, men denna
anses då mera som en lyxartikel, eller användes såsom bord att lägga saker på. Kanaken sitter helst
på marken, och liksom vissa andra folkslag föredrager han äfven att intaga sina måltider i halft
liggande ställning. En kanakfamilj på detta sätt intagande en måltid af sina favoriträtter, fisk och »poi»,
erbjuder en för europeiska ögon rätt komisk syn. En stor kalebash, förfärdigad af skalet till en af
dessa ofantliga pumpor (pumkins), som man ser på salutorgen öfverallt inom tropikerna, utgör
förvaringsställe för poi’en, hvilken ätes medelst fingrarne, hvarvid den sega massan genom en skicklig
knyck af handen transporterna från kalebashen till munnen. Härunder går den rostade fisken ur hand
i hand, och måltiden kryddas af sällskapets aldrig felande munterhet.
Poi är namnet på ett slags pudding, som användes öfver allt på Stilla hafvets öar och består
af olika ingredienser på olika ställen. Vanligen tillredes den dock af kalorötter, hvilka, sedan de blifvit
väl tvättade samt rostade i jorden, sönderstötas samt arbetas med vatten till en deg. Sålunda beredd
lemnas den att gäsa i två à tre dagar, efter hvilken process kanaken först tycker, att den är »maikai
loá» eller mycket god. Enligt vårt förmenande skulle en mycket liknande rätt kunna åstadkommas
genom att tillsätta hvad slags mjöldeg som helst med ättika. Kanaken är dock mera nogräknad på
beskaffenheten af sin »poi» och kan till och med af blotta smaken bedöma på timmen, huru länge den
fått gäsa.
Fisk, liksom alla kötträtter, tillagas på vanligt indianmanér genom att rostas emellan upphettade
stenar i jorden. Det som skall rostas insvepes först, med skinnet eller huden på, i stora blad.
Dock syntes äfven på flere ställen så väl uppmurade eldstäder utanför husen som europeiska
kokkärl, hvilket tyckes antyda, att äfven europeisk kokkonst börjat omfattas af de infödde.
Bland alla polynesiska dialekter anses hawaiiskan vara den, som genom sin ordrikedom och
böjlighet bäst lämpat sig för utveckling. En mängd språkforskare hafva derför redan sysselsatt sig
med att bringa densamma i system, och vi hafva nämnt, hurusom flere arbeten äro så väl öfversatta
som författade på hawaiiska språket. Det är likväl ännu, liksom alla outvecklade språk, barnsligt
och primitivt till sin karakter, till följd af dess ursprungliga brist på abstrakta ord och uttryck för
generela begrepp. Det finnes sålunda t. ex. icke i hela språket några ord för »utrymme», »natur»,
»öde», eller för »djur», såsom en hel klass af lefvande varelser, eller för begreppen »insekt», »färg» m. fl.
På sednare tider har man väl sökt afhjelpa dessa brister, dels genom tillskapande af nya ord och
dels genom att adoptera sådana från främmande språk, ibland hvilka naturligtvis det engelska fått
bidraga med det mesta, men detta fyller ännu icke på långt när behofvet. Deremot öfverflödar
språket af namn på speciela föremål och distinktiva uttryck, hvari detsamma äfven liknar de öfriga
polynesiska språken, och dess ordrikedom i detta afseende är så stor, att en blick i ett hawaiiskt lexikon
är allt utom uppmuntrande för den, som ämnar lära sig detta språk. Det finnes t. ex. icke mindre
än 10 olika uttryck för olika sätt att »stå» och 20 ord som betyda »sitta». Man har 16 ord som
betyda »slå» och 8 som betyda »tvätta», allt som denna process angår individens hufvud, ansigte,
händer, fötter, kropp, kläder, matkärl eller golf. Allt som berör dagliga lifvet eller de föremål i naturen,
hvarmed infödingarne befatta sig, uttryckes med en liflighet, en noggranhet och en färg, som svårligen
återfinnes i något främmande språk. Sålunda hafva de en oändlig mängd termer för olika slag af
moln samt för att beteckna vexlingarna af hafvet, vågorna och strandbränningen. Hvarje träbit i
en infödings hydda har sitt eget namn, och våra handtverkare skulle förvåna sig öfver att höra, huru
många tekniska termer t. ex. en byggmästare i Honolulu har för att beteckna de olika lägen, i hvilka
ett par bjelkar kan placeras i förhållande till hvarandra. Att gå sönder som en tråd kallas »moku»,
som ett lerkärl »naha» och som en käpp »haki». Att falla ifrån upprätt till liggande ställning, likasom
en mur, kallas »hina»; att falla från en höjd genom luften »haule». »Auamo» betyder att bära något
öfver axeln på en käpp, »kai-kai» att bära något i händerna, »hii» i famnen, »koi» på en stång emellan
två personer, »haawe» på ryggen och »hali» att bära i allmänhet. Förutom hvardagspråket finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
