Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
ändtligen — ändtligen — gaf efter för något,
som hon länge kämpat emot. Hon såg inte på
Ebba utan ned på brefvet, som hon höll i
handen. Säg mig, Ebba — är... är din
morbror mycket sjuk?
— Mycket?... Jag vet inte, mumlade
Ebba förvirrad. Det är ju nu länge sedan jag
såg honom. Han är sjuk. Jag tror, att han
på sista tiden blifvit lite sämre.
— Hvad skrifver Malin? Frågan föll kort
och skarpt.
— Att han är något sämre. Inte annat.
Jag ville egentligen själf ha talat med Eva,
innan jag gaf henne brefvet...
Alexandra böjde sig långt fram och stödde
handen mot kinden, armbågen hvilade mot knät.
— Kan j a g inte ... ? Kan jag inte ...
förbereda henne?... Skref Malin något om, att
Eva borde komma till Sverige?
— Mor skrifver, sade Ebba plötsligt helt
ärligt utan att längre för Karl Skyttes hustru
vilja dölja något angående hans tillstånd. Mor
skrifver, att morbror Karl längtar så mycket
efter sina barn just nu...
— Och mig?... mumlade Alexandra utan
att lyfta blicken, djupt böjd öfver brefvet, med
handen mot kinden. Talar han aldrig om
mig?...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
