Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förvirrad krönika om mig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna utpräglade rörelse åt ett bestämt håll, som
jag tycker mig se i arbetarhänder av skilda yrken.
Just nu då jag skriver detta och ser på handen
som för pennan och på den vänstra, blygs jag
nästan att jag icke har brutit bygd och slagits
tillräckligt eller huggit ved eller plockat potatis så
mycket som jag bort.
Jag kände mig verkligen blyg inför mina
reskamrater. Jag hade nästan önskat vara tillräckligt
otvättad för att vara en av dem.
Under tiden talade de ganska ogenerat med
varandra om de sista dagarnas händelser, om
majdemonstrationerna och lundensarnas polisslagsmål,
om ryska revolutionen och om sina dåliga löner.
Tydligen ville de att jag skulle få i mig något, ty
ofta tittade de naivt avsiktligt, med samförstånd,
på min obetydlighet. Jag fördjupade mig i min
tidning och hycklade oberördhet. Detta berodde helt
och hållet på blyghet hos mig, jag försäkrar det —
om någon skulle vilja insinuera motsatsen. Men
över tidningens övre kant sökte jag studera deras
ansikten, deras tärda drag, deras efterblivna
elegans — ty två av sällskapet hade kväsarhår och
stubbade mustascher. Jag låter ju mitt hår växa
rätt länge, innan jag klipper det — jag klipper det
själv — men dessa människor ha sin speciella
elegans.
Och jag betraktade linjerna i deras ansikten
och mitt hjärta blev varmt, verkligen varmt. Jag
såg rynkor, som de själva inte hade någon aning
om, veck som man får av trötthet och drag som
jag skulle vilja ändra om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
