Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnant Schwätzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var han i sitt ässe och han kände sig som en
fisk i vattnet när han äntligen fick lägga fram hela
sin fond av glatt lynne och konversationstalang.
Det kom som en fors ur honom och
strandpromenaden genljöd av flirt medan löjtnanten växte tum
för tum och såg ned på urinvånare och
sommargäster med en min av oefterhärmlig höghet.
Entrén sattes så lågt som till en usel 50-öring
för att även de fattigare skulle få tillfälle att en
gång i livet njuta av förstklassig sång. Den lilla
musikpaviljongen var också fullsatt till sista plats,
sommargästerna på stolar främst, bakom på bänkar
lantbefolkningen. De hade kommit mangrant så
gott som, framför allt de musikaliska av
ungdomen, de som skötte handklaver och fiol vid
danstillställningarna, ty här skulle bli tillfälle att
lära sig nya livade melodier, förstås.
Där fanns Gustav Abraham som spelade
dubbelstämmigt som ingen i hela Roslagen. Där
sutto Jon Pers Kalle och Karl Ers Efraim som
alltid spelade dragspel och fiol tillsammans, och
många andra bjässar i dansmusik.
Ackompanjatören som hade musikhår och
simmiga, vällustdruckna ögon började med ett
pianostycke.
Men vad fan var det för smörja, tyckte
pojkarna. De sökte gnola med, de sökte få fram
någon trall med takt och kläm i ordet, men det
gick inte. Endast Gustav Abraham, som var mest
musikalisk, följde med något så när, fast det var
skräp till stycke. Men det skulle vara något fint
förstås, så fint så man inte hörde det fina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
