Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Telefonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektromagnet; genom strömmen ömsom ökas och
minskas magnetismen i denna magnets kärna.
Då magnetismen där ökas, drages mottagarens
diafragma mot elektromagneten, och då
magnetismen minskas, avlägsnar sig diafragman. Så
upprepas i mottagarens diafragma precis samma
vibrationer, som uppkomma i avsändarens; i sin
tur överföras vibrationerna till luften och
framkalla där samma ljud, sonV först satte det hela i
gång.
Man kan av allt detta förstå, att de första
ljudvågorna hade ett ganska drygt arbete att utföra.
Om de från början voro svaga, var det ringa
utsikt för dem att övervinna alla hinder på sin väg.
Voro de däremot för starka i förhållande till
avståndet, blev det för kraftiga vibrationer i
mottagarens diafragma, och ljuden blevo då otydliga.
Det var den egentliga bristen i Bells telefon, att
den ej kunde reglera ljudvågornas styrka och —
om så behövdes — förstärka deras kraft.
Edison uppbjöd nu hela sin förmåga för att
tillverka en bättre avsändare, som kunde reglera
ljudvågornas kraft. Till sist — efter många
experiment — fann Edison, att vanligt kol har den
märkvärdiga egenskapen, att det, om det utsattes
för det minsta tryck, i viss mån reglerar en
elektrisk ström, som passerar genom kolet. Han
gjorde nu en knapp av kol och satte in den i sin
avsändare, så att knappen berördes av den minsta
dallring och att strömmen från det elektriska
batteriet måste gå genom knappen in i ledningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
