Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sommardräkt. Och till höger såg han Tornejaur med
byggnaderna längst in i viken.
”Ja, här får nu ingenjör Algren bo tills vi hinner få bättre
i ordning”, sade Hjort. ”Det blir ensamt i början men förman
för laget här, Dygdiga Hansson, är en hygglig karl fast han
är svår på flickor. Rallarna är det ingen konst att tas med,
bara man är bestämd. De flesta är hjärtans snälla pojkar i
grund och botten. Mat får ingenjörn med proviantfororna i
morgon, och i dag kanske ni kan äta hos rallarna därinne.”
Algren tänkte på oset.
”Tack, jag har kvar i ryggsäcken än, så jag reder mig nog
några dagar!” svarade han.
”Då lämnar jag ingenjörn. Jag måste upp till ingenjör
Gerell och se hur långt han har hunnit. Sköt om sig nu! Och håll
humöret uppe! Om två år har vi banan klar, och då har ni
förvärvat er fina meriter. Akta sig bara för att tänka!
Åtminstone på annat än arbetet. Gerell skrev att det närmast
blir avschaktningen på Nuolja som ingenjörn får syssla med.
Det kan också hända att vi får ta oss in tvärt genom berget,
för det går bra mycket laviner på nordsidan, där vi drar fram
banken. Men det blir en senare fråga. Adjö!”
Han tog Algrens hand. Hjorts tvärhuggna, buttra ansikte
med de viljefasta stålögonen sökte liksom in i den andres
själ. Han såg ingenting som oroade. Det gossaktigt veka
ansiktet framför honom med dess vackra leende och mörka,
forskande blick gav inget svar..
”Lycka till!” sade Hjort och gick.
Algren stod kvar stilla mitt i rummet och lät blicken irra
omkring.
Vid ena långväggen stod en träsäng som såg ut att
innehålla lite av varje. Två pinnstolar vaktade på var sin sida om
sydfönstret, och borta i ett hörn stod en gulmålad
järnställning med tvättfat och vattenkanna. Ovanför järnställningen
hängde en spräckt spegel och ett cigarrettaskporträtt av
någon varietédiva i bara trikåer. På ritbordet mitt emot sängen
stod en fotogenlampa med trasig kupa, som möjligen varit
vit en gång. Och golvet sen! Och kamin!
Algrens vackra leende slocknade efter hand, och det drog
hastigt förbi en annan syn från hemmet nere i Värmland–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
