Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han kom tillbaka hade hon öppnat ögonen. Han tyckte
att han aldrig sett något så vackert som blicken som träffade
honom.
”Ligg bara stilla, frun!” uppmanade han henne när hon
ville resa sig. Hon famlade med händerna neråt klänningen.
Rodnaden började återvända. Hon satte sig sakta upp och såg
sig omkring. Sköld lade beskyddande armen kring hennes
rygg. Ett stycke ifrån låg en karl alldeles orörlig med ansiktet
mot jorden. En smal, röd strimma kröp långsamt nerför
sluttningen. Hon ryste till och drog ner den trasiga klänningen.
”Var inte rädd, frun lilla. Det är inget farligt!” tröstade
Sköld.
”Är han död?” frågade hon.
”Bry sig inte om den saken”, svarade borraren. ”Han fick
efter förtjänst.”
Berta satt och såg utan att se. På en gång brast hon i
skakande gråt.
”Såja, kära frun, var inte rädd, jag är här. Ingen människa
kan göra henne något ont”, jollrade han med henne som om
hon varit ett barn och strök hennes hand. Hon drog den
hastigt till sig.
”Låt mig få vara ensam en stund”, bad hon.
Sköld drog sig några steg bortåt karlen och ställde sig att
se på den orörliga figuren.
När han åter vände sig om stod Berta upprätt. Nu böjde
hon sig ner och slet bort en lång trasa vid klänningskanten.
Sköld gick tillbaka till henne.
”Det var väl det gick gott”, sade han. ”Hade jag inte följt
efter frun hade det nog gått illa.”
”Hur ska jag någonsin kunna tacka er?” sade hon lågt.
Hon såg allvarligt på honom, och blicken vart fuktig på nytt.
Sköld blev en nyans brunrödare i ansiktet. ”Ingenting att
tala om. Jag brukar gå häruppe på Ölbacken var kväll mest
för att hålla reda på gossarna. Och det kan behövas, tycks
det”, tilläde han skrattande.
”Kan frun gå nu?” Hon nickade tyst till svar. När han såg
att hon kastade en blick på mannen på marken tillfogade han:
”Den där ska vi låta polisen ta hand om. Jag vet inte väd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
