- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
14

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till och med icke afvaktade sången, innan han talade
rent språk.

Och så gjorde han ej heller.

Generalskan hade knapt hunnit att låta näsduken
två gånger göra ronden öfver de improviserade tårama
i ögonvrån, när den lilla tveksamheten hös mågen
försvann och han tvärt utbrast:

»Det är helt naturligt, min goda svärmor, att den
här ringen skall vara blank, den har ej suttit på mer
än en vecka. Jag ville icke genom bref, utan helst
personligen, meddela nyheten, att jag verkligen är
för-lofvad... men, kära svärmor, en i allo lika pålitlig son
för det.»

Den i sitt hopp bedragna modern såg upp alldeles
häpen.

»Hvad är det jag hör, hvad är det jag hör? Min
arma Marie hvilar redan glömd i sin kalla graf...

O verld, huru ömklig du är — ja, i sanning, ömklig!»

»Nej, min bästa svärmor, Maria hvarken är eller
blir glömd. Men fröken Eleonora C. är också i sitt slag
(ett olika, det medgifver jag) en utmärkt qvinna. Det
visar sig bäst deraf, att hon genast sade till mig: ’Du
måste nu fördubbla din tillgifvenhet för din första hustrus
slägtingar, så att de förlåta mig, att jag intränger efter
en sådan företräderska’, och på samvete, kära svärmor,
tror jag, att jag aldrig hållit mera af eder och aldrig
varit mera benägen till tjenstaktighet. Kanske får jag
nu en lyckönskan?»

Generalskans näsduk behöfde nu ej göra någon falsk
tjenst. Så länge hon trodde, att den ena systern skulle
efterträda den andra, var allt förträffligt — men, store
Gud, att en vildt främmande qvinna skulle trampa i salig
Maries steg, det var olidligt, och vinken i afseende på
ekonomiska fördelar var någonting ogranlaga, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free