Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Efterspel i sessiönsrummet’
Tästerna voro gångna, sist Vincent Rossby, emedan
han hjelpte sin unga värdinna med inöfningen af
ett par andra operastycken — en sysselsättning, som så
upptog honom, att han först då klockan slog half sju
märkte frökens ögon med tydligt bekymmer riktade mot
pendylen: rusande upp från pianot anhöll han om sin
vördnad för generalskan, som han gerna velat buga sig
for, om han ej måst skynda sig att hinna ned till
orkestern i tid.
»Det är väl icke sista gången?» sade Emmy och
bjöd till att se lika obesvärad ut som han.
»Törs jag komma igen?» frågade han och för första
gången upplystes hans sköna, bleka, allvarsamma ansigte
af en glädjeblixt, som gjorde det oemotståndligt intagande.
»Jag tittar upp på en timma nästa söndagseftermiddag,
för att fortsätta frökens lektion.»
»Tack, tack!» Hon kunde ju icke göra mindre än
räcka honom handen och följa honom öfver salen till
dörren, och sedan den var sluten, stod hon en god stund
stilla qvar och tänkte på den glada ton, hvarmed han
frågat: »Törs jag komma igen?» Men sedan ljöd både
under aftonen och natten för hennes öron den med
drömmande inspiration sjungna strofen:
»O, Lucie, du mig besegrat har!»
Då generalskan kom ut från förmaket, der hon, till
dotterns förvåning, stannat ensam allt sedan Klas Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
