- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
17

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick, utan att taga ringaste notis om den förlängda
musiktimman, sade hon nästan upprörd:

»Låt oss gå in i sängkammaren, mitt barn. Jag
har något att meddela dig. Det var bra att du ej störde
mig, då herrn i förstugan gick. Stannade han länge
här?»

»Har mamma icke hört oss musicera?»

»Nej! Jo, jag har haft något att tänka på. Se så,
lägg igen pianot och släck ljusen. Hvad tänker du på,
som låtit dem brinna så länge i onödan.»

»/ onödan,» sade fröken Emmy, småleende för sig
sjelf. »Det var ju nyss på stund, han gick.» Men hon
svarade ej genom annat än sin lydnad för de moderliga
befallningarna.

Inkomna i den fristad, som utgjorde generalskans
allra heligaste, nedsjönk hon i sin gamla länstol, och
sedan Emmy tändt deras vanliga lilla aftonlampa och
gjort det beqvämt omkring den fundersamma modem,
sade denna med ett ovanligt ömt tonfall i rösten: »Sätt
dig här på pallen, barn! Jag måste omtala för dig, att
din syster, stackars Marie, redan fått en efterträderska.»

»O, mamma, käraste mamma, är det sant!»

Fröken Emmys röst lät ingenting mindre än
be-dröfvad. Hon hade allt för väl förstått sin mors
önskningar och förhoppningar, och som de helt och hållet
motstredo hennes egna, var hon ej i stånd att falla in i
den högtidliga ton, som generalskans meddelande utan
tvifvel kräfde.

»Flicka, du förvånar mig! Jag trodde att du älskade
din systers minne.»

»Snälla, lilla mamma, det minnet kan icke bli
mindre kärt derför, att min svåger tager sig en ny
hustru. I fall vi nu bjudas att tillbringa någon helg på
Almvik, så blir det ej så genant, som under
enklings-tiden.»

Carlén. II.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free